Vecka 13 (12+5) :(

Plötsligt vill jag inte alls åka på det eländiga ultraljudet. Jag vill inte veta.

Håll era tummar och tår och be gärna en bön eller två.

Vi hörs sen.

(jag skulle verkligen behöva en kram nu)

Kommentarer

  1. Anonym18 juli 2013 kl. 08:04

    En stor lång varm kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Anonym18 juli 2013 kl. 08:07

    Jag håller både tummar och tår!

    Kram på dig!

    Fiffig

    SvaraRadera
  3. Anonym18 juli 2013 kl. 08:17

    Det blir bra för det måste... KRAM

    SvaraRadera
  4. mari18 juli 2013 kl. 08:36

    Kraaaam!

    SvaraRadera
  5. Anonym18 juli 2013 kl. 08:45

    All min energi till dig idag.

    SvaraRadera
  6. Anonym18 juli 2013 kl. 08:52

    Hej!

    Här kommer en JÄTTEKRAM! Idag hålls alla tummar och tår som finns för att det ska gå bra för er!

    /Åsa

    SvaraRadera
  7. LM18 juli 2013 kl. 09:05

    Stor cyberkram från mig, håller både tummar och tår!

    SvaraRadera
  8. Anonym18 juli 2013 kl. 09:29

    Det är sällan jag hoppats och tänkt så mycket som på er och ändå känner jag er inte. Ni är så värda att det ska gå bra! Många kramar Julia

    SvaraRadera
  9. Dina18 juli 2013 kl. 09:43

    Jag tänker på er.Kram

    SvaraRadera
  10. Anonym18 juli 2013 kl. 10:06

    Vilket elände. Som att det inte räckte... hoppas verkligen att hon såg fel och att allt går bra idag.

    SvaraRadera
  11. Anonym18 juli 2013 kl. 10:16

    Kram!

    SvaraRadera
  12. Marlene18 juli 2013 kl. 10:20

    Kram

    SvaraRadera
  13. Anonym18 juli 2013 kl. 10:43

    Hoppas innerligt att allt går bra idag, stor KRAM !

    SvaraRadera
  14. Anonym18 juli 2013 kl. 10:46

    Hoppas så att det ska gå bra!!! Ni är verkligen värda det. Kram C

    SvaraRadera
  15. Lena18 juli 2013 kl. 10:52

    Har tänkt på er hela morgonen..
    Håller tummar och tår för säkerhets skull....
    Lycka till och
    stor kram från
    Lena och missarna

    SvaraRadera
  16. Anonym18 juli 2013 kl. 11:31

    Tummar och tår hålls hårt! Tänker på er jättemycket. KRAM!
    /Anna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ruvardag 10

Bild
I går var jag tillbaka på intervju nr 2 och fick träffa chefen som berättade mer om verksamheten. Det är mycket större än jag trodde, de har många projekt och vill gärna ha fler projekt. Där jag ska jobba så är de 2 st där man handleder grupper och individuella planeringar. Hon frågade om hon fick ringa min chef. Visst gör det. (vad det nu är för nytta med det) Sen fick jag träffa den ena av medarbetarna som berättade mer konkret hur de jobbade, vad de gjorde och att de måste visa resultat. Hon var otroligt sympatisk och jag tyckte om henne på en gång. Hon sa att det inte var stressigt men rörigt. Mycket samarbeten med myndigheter och många projekt. De jag ska jobba med har varit där i många år. De frågade lite om mig och jag berättade, hon frågade om barn och jag sa att vi hade en som som dog men att vi gärna vill försök igen. Vi prata lite om konsekvenser och fördelar. Sen när jag skulle hem lånade jag deras personaltoalett där de hade klistrat upp citat, gruppbilder och en mas...
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. ...
Läs mer

Nu är vi föräldrar!

Allt gick bra i morse, vi var jättenervösa men när väl lille Alfred skrek som en stucken gris när de tog ut honom så släppte allt. Jag grät och jag tror tom maken grät.  Klara var pigg även hon och skrek massor. Jag fick inte se dem så mkt utan de försvann till neo med maken. Som förövrigt fått sitt första babykräk på sig ;kr Nu har vi fått fika, maken har gått till neo och mig klämmer de på magen 1 gång i halvtimmen för att kolla livmodern.  Vi kommer ligga här o barnen på neo tills det finns plats till oss där.  Jag vet inte så mkt förutom att de vägde kring 2050 kg resp 2500 Ungefär.  De ligger nu med cpap o sond.  Snart ska jag få sätta mig upp och bli av med kateter.  Har massor att berätta men det tar vi sen. 
Läs mer