Vecka 12 (11+0)

10 dagar kvar till ultraljud! Lever knyttet? Mår han bra??

Vecka 12 tjohooo! Väl? Eller är det egentligen bara vecka 11? Jag fattar fortfarande inte det här knasiga räkningen. Antingen är man väl i 11 eller 12? Hur kan man vara både och?

I alla fall så har jag firat dagen med sol och bad och nonstop (godiset)! Nu börjar jag få fina allergiprickar av solskyddet och liknar numer en prickig korv. Inte alls snyggt. 

Vi hade förövrigt en riktigt trevlig kväll i går då vi satt med det äldre svenska paret. De är så trevliga och  det var länge sen jag skrattade så. De skrattade gott åt mig när jag smög omkring i buskarna på kattjakt med fisk i min gucciväska. Maken kallar mig crazy cat lady. 

Men maken blev oxå förtjust i katten då den smög upp i hans knä o la sig tillrätta. 

Det verkar vara nåt stor happening här på hotellet för vi får äta på en helt annan del av hotellet och så det mycket finklädda människor som minglar runt här med namnskyltar. Det står nån obegriplig skylt vad det gäller men vad den säger förstår jag inte alls. 

Nu börjar vi få in lite rutiner på dagarna och i går lyckades vi tom få till lite samliv som vi inte haft sen i slutet på april. Det var lite läskigt och jag har svårt att slappna av men vi faxade det! Tänk vad lite semester kan göra! 

Har otroligt dåligt samvete för att jag badat ( iof bara fyra gånger hittills denna resa). Tänk om bebisen skadas får bakterier eller nåt händer? 

Nu på kvällen kom det blod igen och lite magont. Denna ständiga oro? Ska det någonsin släppa? 
 
Passa på att läsa denna fantastiska artikel; http://bloggar.aftonbladet.se/cohannahoamanda/2013/07/karoline-adopterade-ett-embryo-fran-riga/





Kommentarer

  1. Jeane Quidote6 juli 2013 kl. 16:46

    Grattis till vecka 12! Jo, du har ju gjort 11 hela veckor och då kliver man in i början av vecka 12. Men visst är det förvirrande och lite onödigt att prata om vilken vecka man går in i. Barnmorskorna pratar bara om fullgångna veckor så enligt dem är du i vecka 11 och jag i vecka 38. Men man vill ju framåt :)
    Semester kan göra underverk, med själen och med relationen :)
    Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer