Vecka 11 (10+1)
Vill höll mest på att greja med Greta hela dan i går, hon hade såna problem att dricka vatten så på kvällen så tog vi av tratten. Oj, vad hon drack. Men sen sprang hon och gömde sig under sängen.
Så efter väldigt mkt om och men fick vi tag i henne och trattade henne. Sen lyckades hon få av sig tratten igen. Så höll vi på. Så lyckades hon slicka på såret ändå.
Jag tycker det ser okey, det vätskar sig lite men hon verkar inte ha ont. Det ser lite otäckt ut. Jag skulle önska att det var övertäckt så vi slapp äckliga fläckar överallt.
Jag tvättade det i morse men ju mer vi håller på med henne desto skyggare blir hon. Hon är ju liksom redan skygg innan. Medicinen ska vi inte prata om, men till slut gick det.
Sen kan man inte låta bli att fnissa åt henne, hon dunkar ju i allting och är som en liten plog. Hon är hemskt söt. Hon är däremot mest arg på den dumma tratten. Vi får sova med altandörren öppen eftersom hon inte kommer ut genom kattluckan vilket gör att det är svinkallt i huset på morgonen.
Robban fräser åt henne när hon närmar sig. Jag vet inte vad han har emot henne, så har han gjort ett tag nu. Hon gör liksom inget motstånd mot honom heller utan tittar mest förundrat på honom. Jag vet inte vad vi ska göra, jag tycker hemskt synd om henne.
Vi har pluggat in Felliway och försöker leka med henne så hon får upp självförtroendet lite.
Jag känner mig fortfarande upprörd över kattvakt nr 1 i går, som faktiskt är min bästa kompis. Hade hon tänkt att sätta oss i skiten att vara utan kattvakt? Eller vad fan menade hon?
****
Magen börjar bli lite större, jag tycker jag är lite mer förvirrad än vanligt och lite anfådd och väldigt hungrig (samt lite humör)! Jag tycker fortfarande det känns väldigt overkligt.
Jag funderar mkt över framtiden men ändå inte, jag kan inte låta bli att tänka möblering, barnvagnar gudmor och annat som eventuellt kan bli en verklighet.
Så efter väldigt mkt om och men fick vi tag i henne och trattade henne. Sen lyckades hon få av sig tratten igen. Så höll vi på. Så lyckades hon slicka på såret ändå.
Jag tycker det ser okey, det vätskar sig lite men hon verkar inte ha ont. Det ser lite otäckt ut. Jag skulle önska att det var övertäckt så vi slapp äckliga fläckar överallt.
Jag tvättade det i morse men ju mer vi håller på med henne desto skyggare blir hon. Hon är ju liksom redan skygg innan. Medicinen ska vi inte prata om, men till slut gick det.
Sen kan man inte låta bli att fnissa åt henne, hon dunkar ju i allting och är som en liten plog. Hon är hemskt söt. Hon är däremot mest arg på den dumma tratten. Vi får sova med altandörren öppen eftersom hon inte kommer ut genom kattluckan vilket gör att det är svinkallt i huset på morgonen.
Robban fräser åt henne när hon närmar sig. Jag vet inte vad han har emot henne, så har han gjort ett tag nu. Hon gör liksom inget motstånd mot honom heller utan tittar mest förundrat på honom. Jag vet inte vad vi ska göra, jag tycker hemskt synd om henne.
Vi har pluggat in Felliway och försöker leka med henne så hon får upp självförtroendet lite.
Jag känner mig fortfarande upprörd över kattvakt nr 1 i går, som faktiskt är min bästa kompis. Hade hon tänkt att sätta oss i skiten att vara utan kattvakt? Eller vad fan menade hon?
****
Magen börjar bli lite större, jag tycker jag är lite mer förvirrad än vanligt och lite anfådd och väldigt hungrig (samt lite humör)! Jag tycker fortfarande det känns väldigt overkligt.
Jag funderar mkt över framtiden men ändå inte, jag kan inte låta bli att tänka möblering, barnvagnar gudmor och annat som eventuellt kan bli en verklighet.
Kommentarer
Skicka en kommentar