Ruvardag 6

Dagarna går så fort men ändå så långsamt, ruvardag 6 känns lite sådär mittemellan. Jag har inga känningar som vanligt och ingen bra känsla som vanligt heller. Jag vågar varken hoppas eller tro och inte stressa upp mig över det.

Något som däremot stressar upp mig just nu är jobbet. Just nu känns det konstigt nog inte alls roligt, mestadels pga av att jag fått en del ärenden jag inte ska ha som inte är trevliga alls. Sen tror jag alla har varit arga denna vecka. Jag känner mig stressad fast det faktiskt inte är stressigt. Jag tror det är för att jag inte kan och att jag känner mig osäker.

Det är ett vikariat på en skola ute, på gymnasiet. Jag har aldrig jobbat på gymnasiet. Tydligen har man 1 grundskola oxå så det är en dubbeltjänst. Frågan är om det är bättre eller sämre? Och hur smart är det att hoppa på ett vik?

Men hur länge kommer jag orka det här som jag har nu? Trots jag tycker det är ganska kul så tar röran och ostrukturen och personalomsättningen kål på mig.

****
I går hade vi hoppning, jag hoppade bedrövligt! Jag kände mig spänd och lite rädd. Och så tänkte jag på mina små embryos hela tiden och fick ångest.

Ska jag fortsätta gnället har jag dessutom fått nåt sorts ryggont så jag kan inte böja mig ner.

va fan då.

Måtte denna dag bli bättre.

Kommentarer

  1. Hönsamaja15 maj 2013 kl. 08:38

    Det kommer bli en bättre dag!!
    Tänk glada och positiva tankar, då vill embryot stanna hos dig ;)Min man och jag fick ju missfall hela tiden, så vid det sista FET blev jag faktiskt sjukskriven. Inte säng-läge, men inte stressa, ta det lugnt, promenera, läsa böcker, kolla på teve. Helt enkelt ta det lugnt.

    Och det tror jag är klokt. Våra kroppar utsätts för rätt stor prövning, alla hormoner som virvlar runt.

    Var rädd om dig!! Det finns bara en DU. :)

    Fatta inga stora beslut om jobb och sånt NU, vänta tills hormonerna inte rasar runt på samma sätt... hihi....

    Vet ju lite hur det känns...

    KRAMAR!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia16 maj 2013 kl. 06:36

      I den bästa av världar hade jag kunnat vara ledig men det hade inte varit möjligt pga mitt jobb.

      Kram

      Radera
  2. Anonym15 maj 2013 kl. 09:03

    Håller med föregående "talare". Försök att ta det lugnt, stanna upp och bara var då och då. Fokusera på dina små gryn som jag hoppas gror inne i dig nu :)
    Kram Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia16 maj 2013 kl. 06:36

      Försöker ta det lugnt, inte så lätt.

      Kram

      Radera
  3. Jeane Quidote15 maj 2013 kl. 21:13

    Önskar att jag hade goda råd att ge men tror du måste känna efter själv vad hjärtat säger.

    När det gäller ruvning och ÄD, du skrev tidigare att du självmedicinerar. Får jag fråga vad du tar då?

    Kram och lycka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia16 maj 2013 kl. 06:35

      Jag kör samma medicinering som förra doktorn gav mig samt antibiotika innan insättning.

      Tack :-)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer