Ruvardag 1

Så var man ruvare igen.

 Gårdagen var väldigt stressig, jag hann varken shoppa eller njuta av Riga särskilt mycket.

Det började ju iof redan på Arlanda där köerna till säkerhetskontrollen var 2 mil. Den var igenom hela vänthallen på Arlanda och tog 40 min att ta sig igenom.

Efter en kort flygtur på 50 min så missade jag shuttelbussen med typ 1 minut, jag tror det var nån pensinärsförening med på flyget och de hade inte bråttom.

När nästa shuttlebuss kom så fastnade vi nästan direkt i köer, den största orsaken var att det var memorial day för 2 världskriget ( eller nåt) som gjorde att alla Rigabor var ute med bilar, cyklar och motorcyklar och det var människor överallt. Stan var kokhet, 29 grader varmt och strålande sol.

Resan från flygplatsen till city tog mer än 50 min och burkar vanligtvis ta max 20 min. Så jag hoppade av vid ett hotell i närheten av kliniken och då var klockan nästan halv två, så jag sprang i på fiket och köpte vatten och macka. Som vad smetig. Och inga servetter hade jag. Och vit tröja. Ni förstår vad som hände va?

Sen var nya doktorn nästan 20 min försenad, han var trevlig. Men lite resarverad och han visste ju liksom inget om mig. Han berättade att vi har 4 embryos kvar i frysen efter detta försök, de två vi satte in var fina blastocyter. (som vanligt satt ett svenskt par i receptionen)

Jag fick inte; träffa nya djur, träffa sjuka människor, bada, inte ha sex, inte göra situps men däremot fick jag rida (?).

I undersökningsrummet gick allt lite annorlunda, allt var mer sterilt, han kollade mer nogrannt hur jag såg ut inuti och han var mer försiktig. Jag hade såklart massor av cystor, som var ett problem. Men det gick inte att göra något åt nu.

Sen var allt över. Inga blodprover, inte en massa mediciner och det gick på ca 14000 kr.

Märkligt det där mediciner. Inte ens prednisolon trots min otroligt aggressiva endometrios. Så här lite ordination på mediciner har jag aldrig fått.

Tur att jag självmedicinerar.

Sen rusade jag i värmen ner till stan och väl i stan kom jag på att jag kunde tagit spårvagnen. Nåja.

In i affären och svettades, letade roliga kläder. Men jag var för varm och stressad, och eftersom jag visste det skulle ta tid att ta sig tillbaka var det lika bra att bege sig till flygplatsen.

Så jag ställde mig och väntade på shuttelbussen. Och väntade. Och väntade.

Till slut fick jag springa till taxin där en gammal gubbe satt, som inte kunde engelska och inte hade aicondition. I 50 min

Så hade han inte ens taxametern på. Men jag orkade inte tjafsa utan betalde 12 Lvl trots jag visste det ska vara billigare

Sen häckade jag på flygplatsen och tog ett litet propellerplan hem. Med massa turbulens för det blåste och regnade i Sverige.

Så. Nu är det nya tag och jag ska försöka att inte stressa upp mig på jobbet idag.

Tack för allt ert stöd. Det betyder mycket för mig.

Mina blasto

Vår i Riga

Hotellet där shuttelbussen går ifrån

Min utsikt på resan hem