Lättare med barnlöshet?
Men så kanske det bara känns för jag inte träffat nån gravidmage än, för de är värst. Då kniper hjärtat ihop sig och jag blir väldigt ledsen över att jag aldrig kommer att uppleva det. Och små bäbisar på nån månad.
Kanske den stora sorgen går att bearbeta? Eller ska jag köra samma som jag brukar? Att om jag inte tänker så mycket på det så finns det inte.
Jag känner mig väldigt tveksam för kommande försök, vi kanske har 1-3 kvar och varför skulle de fungera? Förmodligen är min kropp autoimmun och dödar allt som kommit sin väg och så länge jag inte göra såna behandlingar så kommer det inte funkar. Tror jag i alla fall. Mirakel finns inte så..
Det är ju det som är jobbigt framöver, att man tror och hoppas lite grann inför försöken i Riga och blir lite knäpp av alla mediciner. Sen blir jag så oerhört ledsen när det misslyckas.
Det här är nog den 7 gången i Riga och 13 försöket. Herregud.
****
I övrigt känner jag mig väldigt lycklig över resan. Jag älskar att resa. Men det skär i mitt hjärta för mina missar och framför allt för Robban. En vecka utan oss.. Hur ska de klara sig? Hur ska det gå?
Ja ni fattar. Det som går att oroa sig för oroar jag mig för.
****
På jobbet är de oerhört fascinerade av mig. Som verkar vara stor och stark med massor av åsikter men som är osäker och rädd inför allt och klarar det mesta galant..Oftast :)
Jag jösses, min personlighet skulle vilken psykolog som helst vilja ta tag i :)
I dag måste jag ringa hudcentrum och boka av inför i morgon. Här ska ine hyvlas något ännu, måste hitta en bättre dag.
****
Det var en väldigt bra artikel i aftonbladets söndagstidning om vikt. Som fick mig att tänka till. Oj. Jag gör verkligen fel, det är nog därför jag inte går ner. Maten är ju nyckeln..
Läs den om ni kan
 |
| Kalabrien |
Kommentarer
Skicka en kommentar