Då var det dags :)

Första tabletterna tagna, jag börjar med omega 3, progynon, folsyra men däremot inte prednisolonet eftersom den kan spä på eventuella infektioner jag kan ha i kroppen. Se den får vänta tills faran är över här hemma.

Hoppas progynonen arbetar snabbt då jag är supertrött på dessa svettningar. Nästa vecka är det dags för VUL för att se om slemhinnan vuxit ordentligt så jag kan åka till Riga i början på maj.

****
I dag ska jag försöka ta mod till mig och ringa vårdcentralen och prata om mina sömnproblem för nu börjar jag bli riktigt sliten. Jag vaknar flera gånger/natt och har svårt att somna om.

Jag har ju tänkt varje dag i månader att jag ska ringa...Men nu så.. :/

I går var jag och red för mitt jobbkort, vilken lektion! Jag var helt genomsvettig och alldeles skakig när vi var klara. Ett riktigt dunderpass! Dessutom är hästarna otroligt leriga vilket är otroligt jobb innan oxå..

Jag är ju oxå inbillningssjuk och letar symptom på influensa varje minut. Så allt som händer t ex en nysning eller lite ont i halsen gör mig övertygad om att jag ska bli sjuk nu. Tom att jag blev så slut och svettig i går.

Maken är för övrigt helt däckad med feber (han sover fortfarande på soffan, lycklig med katter och tv). Dags för honom att ringa vårdcentralen i morgon kanske...




Kommentarer

  1. Wilda Mathilda16 april 2013 kl. 07:33

    Härligt att det inte är så långt kvar!

    Du, när man är nedreglerad så är det som i klimakteriet och ett av de största problemen man får då, förutom svettningar, är just sömnproblem. Så det beror nog bara på det, tror jag. Men det är nog alltid bra att kolla lite extra!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia17 april 2013 kl. 06:42

      Jo, jag vet. Men problemet är att det hållit i sig i flera månader nu. Jag orkar inte att inte sova på så lång tid.

      Kram

      Radera
  2. Jeane Quidote16 april 2013 kl. 18:19

    Nu är det dags. Du börjar det. Lycka till!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer