Massa läkarbesök

På onsdag ska jag till läkaren inne i stan (äntligen) och kolla mina 4 födelsemärken, hoppas de tar bort dom för de har vuxit och är inte alls fina. Jag har aldrig tagit bort nåt födelsemärke förut så jag hoppas det inte gör allt för ont.

Eftersom jag inte alls kan köra så åkte vi och kollade hur jag ska köra och parkera samt storhandlade på affären som finns där. Att köra i stan är verkligen inte min grej. Eller fickparkera. Så jag parkerar till närliggande köpcentrum och promenerar.

Sen ska jag till tandläkaren, men det är för en liten årskoll så det hoppas jag verkligen går bra. Dessutom har jag ju tandläkarskräck så jag kommer hetsa upp mig innan jag ens i där.

Dessutom är det på onsdag dax för procrensprutan! Den ska räcka ända till maj. Hur konstigt är inte det?

****
Jag har alltid sagt att jag ska åka till USA när jag är 40 och några kompisar ska hänga med, men nu är jag 40 och jag vet inte alls hur jag ska få i hop det.

Först ska jag ha igenom min semester, sen ska jag jag få tag i kattvakter/kattpensionat. (Och det är ju redan fullbokat på kattpensionaten) Sen ska vi lyckas boka resan.

 Och lämna Robban på ett kattpensionat känns ju verkligen sådär..Vet ni nåt bra??

Sen ska vi ha pengar till resan. För 14 dagar i USA kommer att kosta en rejäl slant.

Det största problemet är kattvakt, helst skulle jag vilja ha nån här i 14 dagar. Men vem skulle vilja det? Mig veterligen- ingen.

Jag vill verkligen komma i väg. Men just nu ser jag bara hinder.


Kommentarer

  1. Lena18 mars 2013 kl. 10:41

    Här har du länk till kattpensionat jag verkligen kan rekommendera. Tyvärr ligger det en bit bort både från mig och dig men jag vet att det är bäst!
    Dessutom åker hon hem och kan vakta dina katter hemma.. Du kan i alla fall kolla upp om det är nåt för er.
    http://www.kattpensionatethemmahos.se/
    Lycka till denna vecka.. du har mycket framför dig..

    Kramis Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia18 mars 2013 kl. 18:26

      Tack, det verkar ju helt toppen! Ska nog maila henne...

      Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer