1 vecka kvar + arbete

Om en vecka är det dags för nästa steg i behandlingen och det är den otrevliga procrensprutan, inte att det gör ont men dessa biverkningar.

Jag tycker ändå det går okey med p-piller yasmine, jag har småblödningar hela tiden men det är jag ju van med. Det har man ju när man har endometrios oxå.

Känns konstigt att påbörja denna resa igen, på nåt sätt har jag avskärmat mig det här och snurrar på i vardagen som vanligt.

****
I går hände något ytterst otrevligt på jobbet, en riktig chock. Får det verkligen gå till så? Avdelningen det gällde är oroliga och flera medarbetare har sagt upp sig. Så sårbart allt är.

På min avdelning är det än så länge lugnt och ingen har sagt upp sig eller slutat på ett halvår nu. Rekord!

Jag tycker jobbet har blivit tyngre, eller snarare de som vi träffar mår dåligt eller har hamnat helt fel i tillvaron. Det är mycket att hantera, rodda runt med och det är jobbigt att vara ny och möta allt för första gången. Och så får vi lösa det bäst vi kan för mycket till riktlinjer finns ju inte.

Nu är jag fast anställd! Jag ställde mig helt enkelt utanför min chefs rum och sa att jag måste skriva på pappren. Sen tog jag dem och kopierade och skickade själv dem till personal.

****
I går på ridningen tyckte jag ridläraren skällde på mig hela tiden :( Va fan. Det är inte så lätt att fatta vad och hur jag ska göra. Helst inte när man har en häst seg som en traktor.


Kommentarer

  1. Dina13 mars 2013 kl. 08:16

    Vad bra att du tog kommandot och gick till din chef. Grattis till ett fast jobb.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer