Att vara kär...

 
 EDIT kl 19.00 Inlägget hade sparats som utkast inte pubicerats..jäkla skitblogger..

****
Nu har jag äntligen skrivit klart artikeln och den har publicerats. Nu är det typ 8 veckor kvar tills nästa gång..

Det är roligt och skriva men oxå svårt, det finns tyvärr ingen talang inom mig utan jag måste tänka en  massa först.

Artikeln kan du läsa här nedan..

****
Förövrigt har vi kattbäddskris, Robban vägrar att sova i sin bädd, varken i den gamla eller den andra som jag sydde överdrag till.

I natt har han sovit i tvättkorgen, men den har ett så tungt lock så jag vill inte att han sover där när vi inte är hemma. Om han inte har nånstans att sova blir han som galen. Och vi med.

Vad ska jag göra? Beställa en ny bädd? Sy? Nån som kan?

Suckar...

*****
I dag ska jag följa med en kollega och titta på lägenhet, hon ville ha lite support och jag är som en scanner när det gäller såna saker :-) Jag har varit på väääldigt många visningar i mina dagar..

Sen kommer den (ev) nya städerskan och ska hälsa på och vi får se om vi byter till henne..

****
Här är texten jag skrev:

Robban

Att äga en Cornish Rexkatt- (Robban)

Innan jag träffade min Rexkatt Robban har jag nog tänkt att katter är som katter är mest, härliga personligheter med mycket kärlek, självständiga men ändå tillgivna.

Det var tills jag träffade Robban det vill säga. De första månaderna måste jag erkänna, att jag några gånger tänkte att jag ville lämna tillbaka honom, vad var det vi hade fått hem? En katt som var som en trotsig 3-åring och krävde omedelbar uppmärksamhet NU!

De andra katterna begärde att få flytta till vilohem, för de orkade inte med honom heller, man orkar liksom inte att leka dygnet runt bara för man är hans kattkompis!

Han röjde, slaktade toalettpappret, blommorna, skulle bäras på dygnet runt, nattas och tjoade som en brandbil och höll bokstavligen på attälska ihjäl oss.

Förskräckta undrade vi om den lilla ”damp”kissen mådde dåligt, skulle det vara så här? Var han sjuk? Hade han tråkigt?

Sakta men säkert hittade vi våra rutiner, satte upp regler och hade familjemöten med katterna. 

Några av reglerna som sattes upp på kylskåpet var att;

-Bara för man stökig så får man inte göra som man vill.

-Inte heller får man röja så ingen i familjen får sova.

–Matte och husse ska leka minst 60 minuter om dagen.

Jag kan utan att överdriva säga att han är den mest fantastiska jag någonsin träffat, jag har aldrig känt så här någon annan pälsboll. Han är min absolut största kärlek och jag brukar bli alldeles tårögd när jag tänker på att han faktiskt är så sjuk som han är (HCM, levern) och vi inte kommer kunna ha kvar honom så länge som vi vill.

Jag vågar också hävda att äga en Rexkatt är något HELT annat än att äga andra katter, det kräver en lika aktiv ägare (och kattkompisar) som katten är. Man kan helt glömma att få äta i lugn och ro och sova när man själv tycker.

Han är fortfarande som en liten 3-åring men kanske inte fullt lika röjig, (han är faktiskt 4 år nu) men han är mattes gosefis och är mycket högt älskad av oss.

Älskade Robban