På kattutställning

Gudars så tidigt det var i morse. Dessutom hittade vi inte kompisens hus. Men efter lite om och men hittade vi varandra.

Sen var det en timme i en iskall bil och till sist var vi framme. Sen var det att bära grejer, fixa burar, putsas katter och greja.. Sen var det inte det lättaste att hålla reda på när det var vår tur, dessutom hade vi 3 katter med


Helt plötsligt var det över och jag trodde vi fick åka hem. Men nejdå. Man måste vara kvar till dem stänger. Alltså 7 timmar till.

Så jag messa maken så han kommer och hämtar mig.

Utställning är inte vad jag trodde. Jag trodde oxå uppfödare var mkt trevligare än de är, jag trodde inte det var så mkt väntan.

Men jag har fått pussa på rexkatter, Maine coon och massa andra.





Kommentarer

  1. Esther5 januari 2013 kl. 13:47

    Åh maincoon är ju så fantastiska! Synd att de oftast inte blir så gamla..
    Skönt att det gick bra på utställningen, det är inte riktigt som man tänkt sig, det ät mer en marknad än "vi älskar djur och har kul" om du förstår hur jag menar?
    Jag ställde lite förut, provade, med både hund och katt, men nej, varken jag eller djuren gillade det så varför hålla på? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia5 januari 2013 kl. 17:29

      Ja, så är de verkligen. Det var kul att få vara med men jag skulle aldrig släpa alla mina kissar dit..Dessutom är de för tjocka..Men ändå:-)

      Radera
  2. Lena5 januari 2013 kl. 17:50

    Jag är ju uppfödare och rätt så trevlig. (fniss). Sen måste man kanske hitta rätt personer i villervallan...
    Kikade du inte på sibbarna ? Vet att jag då hade några goa vänner där med sina sibiriska katter...
    Men jag är inte så ofta på utställning heller. Gillar att vara där och kika och träffa folk, Men man måste ibland dit för att få en bedömning på katterna så man vet att man är på väg åt rätt håll om man håller på med avel. Men de mår ju bäst av att få vara hemma och bara vara katt =)..

    kramis Lena och missarna i Kåge

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer