Kattbäddsprojekt del 2, familjebeslut
När Robban äntligen klivit ur sin bädd snodde jag påsen igen och sydde igen botten. Nu var det inte så enkelt som det låter eftersom undertråden geggade ihop sig och jag höll på att få hjärnblödning. Men efter lite slagsmål så lyckades jag ta bort tråden och rulla upp, sprätta botten och sy i hop den igen.
Det blev inte lättare för att Robban skulle hjälpa till, 1 cm från symaskinen.
Nu har han sovit i den oavbrutet och klev knappt upp ur den på hela kvällen. Lugnet har lagt sig hos familjen igen. *puh*
****
Dagens första besök, bästa kompisen kom redan 07.50 och åt frukost med oss och som tur var så var vi uppe. Lite väl tidigt för besök men why not. Trevligt i alla fall.
Nu melodikryssar vi och dricker kaffe, men jobbet snurrar i huvudet hela tiden.
Jag hade hemskt gärna velat åka på matmässan, jag älskar att gå på mässor, men nu ska vi iväg med Stiina och jag tror inte vi hinner dit. Trist men sant.
****
Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra i morgon. Först ska jag rida (astidigt) men sen måste vi väl åka till pappa för det är fars dag. Och jag vill verkligen inte. Det är så smutsigt där, man får gammalt fika, sur mjölk och så är han säkert full. Och hans fru senil. OMG. Måste vi åka dit? Jag får dåligt samvete om jag inte gör det, men jag mår lika dåligt av att åka dit.
Å andra sidan är det 1 timme av mitt liv. Han kanske blir glad å andra sidan tror jag inte han bryr sig.
Tänk om man kunde välja bort sin familj. Hur bra hade inte det varit?
Åhh, vad jag önskar mig en familj. En riktig familj som bryr sig om mig. Som jag kan fira födelsedagar och jul med. Jag har ju redan julångest.
Förövrigt läste jag hos lite si and so att hon börjat med Zonterapi. Det vill jag oxå prova, inte för att jag tror på det men då har jag i alla fall försökt allt...
Det blev inte lättare för att Robban skulle hjälpa till, 1 cm från symaskinen.
Nu har han sovit i den oavbrutet och klev knappt upp ur den på hela kvällen. Lugnet har lagt sig hos familjen igen. *puh*
****
Dagens första besök, bästa kompisen kom redan 07.50 och åt frukost med oss och som tur var så var vi uppe. Lite väl tidigt för besök men why not. Trevligt i alla fall.
Nu melodikryssar vi och dricker kaffe, men jobbet snurrar i huvudet hela tiden.
Jag hade hemskt gärna velat åka på matmässan, jag älskar att gå på mässor, men nu ska vi iväg med Stiina och jag tror inte vi hinner dit. Trist men sant.
****
Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra i morgon. Först ska jag rida (astidigt) men sen måste vi väl åka till pappa för det är fars dag. Och jag vill verkligen inte. Det är så smutsigt där, man får gammalt fika, sur mjölk och så är han säkert full. Och hans fru senil. OMG. Måste vi åka dit? Jag får dåligt samvete om jag inte gör det, men jag mår lika dåligt av att åka dit.
Å andra sidan är det 1 timme av mitt liv. Han kanske blir glad å andra sidan tror jag inte han bryr sig.
Tänk om man kunde välja bort sin familj. Hur bra hade inte det varit?
Åhh, vad jag önskar mig en familj. En riktig familj som bryr sig om mig. Som jag kan fira födelsedagar och jul med. Jag har ju redan julångest.
 |
| Här ska sys! |
 |
| Är matte aldrig klar snart? |
Förövrigt läste jag hos lite si and so att hon börjat med Zonterapi. Det vill jag oxå prova, inte för att jag tror på det men då har jag i alla fall försökt allt...
Problemet är att han finns i stan och jag tror inte det finns nån här i norrort, jag tror inte jag kan få det att gå ihop med vardagen att åka ända dit.
Vet nån om det finns nån suverän i norrort?
Härligt om Robban gillar den nya bädden..=)..
SvaraRaderaJag tror inte katter bryr sig om sneda sömmar ens..
Om du vill åka till pappa så gör det..
Köp med gott fikabröd och ny mjölk och så får det bli din farsdagspresent..=) Som sagt är det en timma av ens liv och jag tror du mår bättre av att hälsa på än att ha missat det..
...och medan jag minns.. När jag läser om dig och ditt nya jobb.. Jag tror att du är rätt person på den platsen. Även om det är kaos och mycket att göra och trasiga själar som kommer och behöver hjälp vilket säkert är jobbigt för er som jobbar där..Jag tycker ändå att du verkar du vara en som vet precis hur det kan vara att ha det svårt och nog kan hjälpa och stötta många.. Vissa saker kan man inte plugga sig till. Det har man inom sig..
Du är en underbart go person som bryr dig om..
Kramar i massor från Lena och missarna i Kåge