Att inte ha familj och släkt

Min makes föräldrar är från Åland, där var vi väldigt mkt i början på vårt äktenskap. Åland betyder väldigt mkt för oss, både för att maken varit där hela sin barndom dels att vi har haft många fantastiska år där.

 Pga av lite familjefejder (på hans sida), gamla historier bak i släkten, byggande runt om och med att båda hans föräldrar gick bort så är vi aldrig där längre. Hans föräldrar har en liten stuga där, som vi nu hyr ut till hans släkt för en symbolisk summa.

Jag har alltid velat ta med våra barn dit, berätta allt gammalt, visa allt nytt och framförallt den lilla stugan som hans föräldrar byggt, berätta om deras farmor och farfar. Ha såna där fantastiska somrar man ska ha när man är barn, prata åländska och lära sig kulturen. Föra det vidare.

Nu ska stugan säljas fick vi reda på i går. Eftersom de är flera som äger mark och hus ligger det inte på vårt bord riktigt. Men det känns hemskt. Väldigt sorgligt, en hel viktig del av vårt liv försvinner. Och eftersom maken inte är född där kan vi inte heller ha en egen sommarstuga där.

Men det värsta är att våra eventuellt blivande barn inte får uppleva det. (Nu verkar det ju inte bli barn ändå för oss)

Sen fick jag reda på att makens moster blivit väldigt sjuk och ligger på sjukhus, hon är ju nästan 90 men den mest fantastiska människa man kan tänka sig.

Vår sista länk till makens föräldrar och Åland. Nu är vi helt ensamma.

Jag blev väldigt ledsen i går och låg och funderade på både släkt, gemenskap och hans moster i natt. Det gör liksom ont i hjärtat- på riktigt.


****
Medans vi ändå pratar om onda saker så fick jag ett tjänstgöringsintyg från gamla chefen igår. En riktigt blaha text, som väntat. Men väldigt trist.

Dessutom har jag väldigt ont i axeln fortfarande.

Och det sista onda är att jag nästa gått upp 3 kg nu på nån månad. Säkert mediciner, byte av mat men oxå pga uppgivenhet. Jag har jagat en dietist i en vecka nu, men de har telefontid en kvart om dagen. Vem hinner liksom ringa då?

Alla onda ting är 3. Heter det inte så?

Jag ska ha mitt första medarbetarsamtal idag. Scary!

****
En rolig sak däremot är att systersonen (17-åringen) kommer med sin kompis i helgen. De ska på swedish house maffia.





Kommentarer

  1. Inga fötter i Robbans bädd!!!
    Glöm inte dessa viktiga instruktioner.

    Vad ledsamt med Åland... Å så synd med deras lag om att bara ålänningar får ha stuga.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Nej, inga mer sådana katastrofer ;-)

      Radera
  2. Känner igen dina tankar. Jag har ju inte en identisk situation men jag förstår... tomheten, känslan av ensamhet och evighet. Jag önskar så att det ska funka för er den här gången!!! Jag vill följas åt och glädjas ihop.
    Skickar stor kram!!!

    SvaraRadera
  3. Jag hoppas verkligen att ni får barn. Vad synd att stugan ska säljas.

    SvaraRadera
  4. Jag blir så ledsen då jag läser det du skriver. För jag förstår precis.. Det är viktigt med släkt men kanske det är mest den där känslan att tillhöra något.

    Försök att spara alla de minnen ni har av allt som varit. Om det inte går att bevara nåt av det ni haft som denna kära stuga tex och en fysisk plats, så har ni i alla fall haft detta tidigare och har fina minnen av det. Åland finns kvar även om ni kanske inte har en egen del av det.

    Ni kan också ha er egen familj som inte behöver vara blodsband. Även om jag har en underbar familj som ligger mig varmt om hjärtat så kan vänner man kommer nära,vara lika bra, några man kan skapa traditioner och gemenskap med som man kan ha genom hela livet..

    Massor med kramar till er.
    Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tillhörigheten och gemenskapen saknar jag eftersom jag inte heller har nån familj.

      VI är ju hemskt ensamma utan familj alls.

      Kram

      Radera
  5. Vad tråkigt med tjafs och dåliga relationer :-(
    Varför blir det så ofta så? Förstår att det känns jobbigt med stugan!
    Tusen kramar
    Nenne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det märkligt. De dåligaste sidorna kommer fram hos folk..

      kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering