Whohooo!

Minsann, så har en vecka passerat igen. Den är verkligen sjukt vad fort det går, jag hinner knappt tid att tänka, än mindre reflektera över livet och vår livssituation.

Jag tycker jobbet tar upp all min tankeverksamhet, det snurrar, jag drömmer mycket och det reflekteras. I går var vi på hembesök, kändes väldigt märkligt men oxå intressant att få träffa människorna. Vi åker dit för att kontrollera att de bor där de säger och om de ansökt om extra saker måste vi ta reda på om de har det eller inte och vilket behov.

Det började med att vi inte hittade bilen, och sen hittade vi inte den andra bilen. Så vi fick låna en tredje bil. Då kom jag på att jag glömt att fråga hur man gör med parkeringen. Sen kom vi inte in i porten för vi inte hade taggen.

Och ja. Jag undrar jag med. Varför berättar ingen nåt? På mitt jobb är det verkligen learning by doing, men blir handgripligen inkastad i situationer som man får lösa bäst man vill.

****
Grannen var över i går, hon satt och läste här ett bra tag. Det var mest Robban som härjade med henne Stiina vaknade inte till liv förrän hon skulle gå. Men det känns skönt att nån tittat till dem även om katterna undrar vad det var för filur som var här.

****
Nu börjar det närma sig att starta i gång en ny omgång med äggdonation. Jag orkar nästan inte tänka på allt som ska ordnas och allt som ska göras. Och alla pengar vi måste få in. Och alla pengar som kommer åka ut.

Jag tror jag tappat gnistan lite. Gissningsvis är det för att jag tappat hela hoppet. Det funkar ju inte. Så varför fortsätta?

För tanken att vara barnlös är värre än att inte försöka.

Så snart startar vi upp ännu en resa. Ni hänger väl med?