Läskiga möten

I går tror jag att det var det äckligaste jag varit med om. Otroligt otäckt. Någon hade spytt ner HELA vår altandörr, golv, pall, matta och lister. En riktig kaskadkräkning.

Det tog 20 min att skura och sen fick jag rusa till stallet. Jag tror jag vet vem som är skyldig.

Suddig bild, men ni ser lite vad jag menar va?




I mitt jobb träffar man mer eller mindre personer som inte är okey. I dag är en sån dag. Det mötet har jag drömt mardrömmar om i veckor, oroat mig för, funderat över, hur vi ska säga, vad och hur det ska lösas sig för klienten. Ändå är det inte min klient men jag är medhandläggare.

I går träffade jag lite kollegor som jobbar i min kommun, det var väldigt roligt och vädligt skönt att få ventilera hur man tänker och känner i mitt nya jobb. De är ju samma yrke som mig men jobbar i skolan.   Vi skrattade, fascinerades och jämförde våra dagar med varandra.

Till slut sa ena kollegan: Det låter faktiskt som du trivs?

Gör jag det? Kanske. Lite, mer än förut i alla fall. Jag vågar liksom inte lita på det. Jag vill inte bli bränd på jobbet igen.

****
Nu är det bara 8 dgr till procrensprutan och sen börjar det om från början igen. Med tabletter, gyn, boka resor osv. Måtte det gå väl denna gång.

****
Så till maten då. Jag kämpar på och tycker det är otroligt jobbigt att det tar sån tid och energi. Kan det inte bara funka??

Frukost: Äggröra med smör och lite grädde
Lunch: Hamburgare med ost, coleslaw, tomat och dressing
Middag:Rökt lax med mozarella sallad

Motion: cykel till jobbet i regn och blåst 5,5 km. Arbete 2 timmar i stallet med mockning, tömma skottgärror med gödsel, bära höbalar osv.

****

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer