Att mötas

Det finns nog ingen som är en sån dålig mötesmänniska som jag, på tisdagar har vi nämligen dubbla möten som gärna sträcker sig fram till 12 och ev en bit efter det. Det bara kryper i min kropp och jag sitter bara och tänker på allt jag måste göra. Jag liiiider verkligen varje liten minut.

Det är verkligen upp och ner på jobbet, vissa dagar är helt ok medans andra är både otrevliga och stressiga.


****
Oj vilken ridning vi hade i går, jag hade den stora hästen som är lite seg men trevlig, jag har haft honom förut men det var ett tag sen. I går red vi en ganska avancerad bana i trav och galopp med bommar och hopp. Bara att rida lätt gjorde ju ont i varenda del av min kropp men det glömde jag snart bort för det var sååååå jobbigt pass. Svetten rann ner i ögonen så jag inte såg nåt och till slut kunde jag inte heller tänka.

****
I går när jag kom hem lyckade jag ta ett urinprov på Robban, jag testade med min sticka och det visade både lecucyter och protein, så maken åkte och lämnade det på djursjukhuset. Vi får se vad de säger om provet.

Jag försöker att inte oroa mig men vi verkar ju lite oturförföljda med Robban, hur mkt sjukdomar kan man ha? Tack Lena för din fina kommentar! Du är alltid så klok och go!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering