Ruvardag 8

Nu börjar vi komma till de kritiska dagarna. Mellan dag 8-12 har jag börjat blöda, börja känna av mensen och det har varit kört.
Från att de senaste dagarna inte tänkt på ruvningen mer än när jag sitter här vid datorn så är jag nu helt fixerad. Och inte tala om ruvarångesten! OMG.

Nu börjar också den där speciella känslan infinna sig. När man bara vet vad utslaget blir. Den finns faktiskt inte alls de första ruvardagarna utan kommer mellan dag 6-8. Så jag vet hur detta kommer sluta.

Dessutom har jag fortfarande inte fått svar på mina blodprover. Vad är det med svenska sjukvården? Nu är det ju snart försent! Det var ju inge vidare meningsfullt att ta blodprov när det tar en vecka att få svaren. Det var ju likadant med HCG-proverna.

Den stora nackdelen att gå till smågyn och inte stora kliniker. Tänk, på IVF-tiden fick man svar samma dag på proverna.

****
Jag har dessutom lite ångest för ridningen igår, tänk om jag förstörde nåt? Å andra sidan var det en mkt lugn ridning då vi tränade på skänkelvikning som jag var väldigt bra på och dessutom fick jag hästen..öhh. Vad heter ordet? Följsam, böjd, sökande äh..Ni hästmänniskor fattar!

Vår gamla ridkompis som fick barn och ridit från dag 1-8 månaden var och hälsade på med sin 4 månaders i går. Alltså. De är helt magiska i den åldern. Vilken goding! Hon stannade kvar och fikade med oss, väldigt trevligt!


****
Dagarna går fort, nu är det inte många dagar kvar till det nya jobbet. Jag önskar att jag fått vara ledig i några dagar nu innan jag börjar nya jobbet. Men det fick jag absolut inte för chefen.


****
Varje morgon (varje gång jag kör bil) så sätter jag igång Waze för att se om det är olyckor, om jag ska ta annan väg eller bara för att veta hur lång tid det tar. Härom morgonen så var det stor olycka och waze ledde om mig på småvägar. Jag skärmdumpade och laddade upp till företagets sida.

Det har nu blivit över 450 gillningar och twittrat och 17 delningar på mitt foto, 1 vänförfrågan från USA. Över hela världen delas mitt foto.

Här ser man den röda vägen med olyckor, trafikstockning och den blå fina vägen jag kör.. Jag skrev: Thank you Waze for saving my morning:-)


Kommentarer

  1. Andra veckan är jobbig, många gånger rent förjävlig... Jag håller fortfarande tummarna och önskar att du bli motbevisad.

    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Äh, fingrarna var snabbare än huvvet. Ta bort förra kommentaren så gör jag ett nytt försök.

    /Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Goa, goa Åsa :-) Jag svarar på ditt mail sen:-)

      Radera
  3. Hej!

    Nu ska vi se om det lyckas bättre från datorn :-)

    Håller tummarna så de blir blå för att de ska ha fungerat den här gången.

    Härligt att ridningen hjälper dig att tänka på något annat om så bara för en sekund. Dygnet har så fruktansvärt många sekunder ändå :-(

    Vi bestämmer helt enkelt att det har fungerat nu... tänk om det ändå vore så enkelt.

    Jättekram

    /Åsa

    SvaraRadera
  4. Jag kan inte sätta mig in i din situation men förstår att ångesten och oron kryper på eftersom du haft så många motgångar tidigare.
    Jag vet inte var du får din kraft och ork i från. Beundrar dig för den för jag tror inte jag skulle klara av det du går igenom gång på gång.
    Önskar allt jag kan att ni snart får någon belöning för all denna väntan.

    Kramar i massor från Lena och missarna

    SvaraRadera
  5. Tänker på dig!
    Tummar o kramar

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering