Jamen jaha?

Fantastisk dag i går. Den var alldeles himmelsk, så där alldeles perfekt och vi åt god mat och myste i deras lilla hus men sjukt stora gård. Jag menar 5 lador och en tomt på mååånga hektar. Nu vill jag flytta igen:-) Så vill jag ju oxå bo!

Men det bästa är att familjen är så okomplicerade, genomtrevlig och jättegoa. Att vara med dem gör att man mår så bra.

****

Okey. På kvällen roade jag med att googla. Det är med surrogat är sjukt komplicerat, man måste verkligen ha stenkoll för väldigt mycket kan gå fel.

1. Det finns få seriösa förmedlingar. De mest kända finns i USA, Indien och även Ukraina är med på ett hörn, men där är det svårt att hitta någon seriös klinik.

2. Vi pratar om minst 600 000-1.3 miljoner kronor. Och skulle inte äggen ta sig osv så kostar allt ändå pengar.

3. Att få embyona att fästa är inte alltid det enklaste som vi vet. Man är inte garanterad någonting

4. Det är lång väntetid 6 månader + behandlingar minst 3 månader + graviditet på 9 månader. Då är vi nästan för gamla?

5. Man måste tänka och vara extremt noga med varenda avtal, försäkring och papper som finns.

6. Det är inte heller det enklaste att få hem barnet och framförallt inte att få igenom en adoption för kvinnan (för juridiskt är det makens och en annan kvinnas) då ska vi inte heller glömma mammaledighet och sådant. Det är  väldigt svårt eftersom inte alla papper är klara på en gång och inte heller godkända. Det tar minst 4 månader att slåss med myndigheterna om man nu lyckas med det.

7. jag har inte hittat en enda svensk blogg eller  bra forum. Det finns 2 hemsidor om surrogat, den ena är information och den andra även ett forum som verkligen är lite si och så.

Så efter all läsning i går grät jag mig till sömns igen. Gode gud! Hur ska jag orka genomföra nåt sånt här?

Nu dog typ en del av min livsglädje och ännu en bit av mitt hjärta.

Kommentarer

  1. Jag sa till min man, lite så där i förbigående, att surrogat har vi ju inte ens pratat om. Han tittade på mig som om jag kom från en annan planet, och skakade på huvudet. Sa inget. Så.... jag antar att han inte tycker det är nån bra idé?! hahahaha

    Jag har också kollat runt lite, och håller med dig om det du skriver. Det verkar inte enkelt, det kostar otroliga mängder med pengar och det tar tid.

    Vi är nog tillbaka i tanken på familjehem igen i stället.... Men jag vill kolla med vår kommun, hur mycket de vill att man stöttar de andra föräldrarna, för det har vi inte så mycket ork och kraft att göra. Däremot finns det ju spädbarn, som man vet från början aldrig kommer tillbaka till biologiska föräldrar, och efter tre år kan vi då bli vårdnadshavare. Tål att undersökas lite mer.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han kanske behöver fundera lite? Många har en negativ bild av surrogat.

      Det har vi oxå pratat om, men när jag pratade med Soc om det så vill de helst man ska ta hand om tonåringar och flyktingbarn..

      Kram

      Radera
  2. Om jag "känner" dig rätt så är du full av jävlar anamma och hittar ditt sätt att kämpa vidare. Bryta ihop och komma igen :) Men visst, detta låter övermäktigt men samtidigt så kanske det är en sådan sak som får värka lite? Även här är det helt makalösa pengasummor :/ Allt som är nytt och lite okänt är ju lite skrämmande...

    Kramkramkram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tycker ju allt som är okänt är skrämmande hahaha:-)

      Hel sjuk vad allt kostar pengar..Trist:-( Det är ju det sista man vill oroa sig för.

      Kram

      Radera
  3. Har du funderat på att starta en insamling?

    Jag tror att en del är villiga att donera pengar till er inklusive mig.

    Att inte kunna få barn är jobbigt och om jag kunde göra något för att hjälpa någon att få barn så skulle jag det.

    Kolla om det går att ansöka om pengar från Wabbie foundation.

    SvaraRadera
  4. Jag har tänkt på det. Men frågan är hur mkt pengar man kan skrapa i hop. Kanske inte till surrogat, men ett försök på IVI i valencia kanske?

    Tål att tänkas på!

    SvaraRadera
  5. Jodå, det finns ett svenskt forum: www.surrogat.nu

    Dessutom - eftersom surrogat är tillåtet i Storbritannien - diskuteras det rätt mycket på www.fertilityfriends.co.uk

    Och så känner jag i alla fall till en blogg om ett par som blivit föräldrar genom surrogat: http://varstorahemlighet.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag såg det och det var oxå det forumet jag skrev om på punkt nr 7.

      Tack för bra tips och framförallt bloggen! Den ska jag läsa!

      Radera
  6. Förstår hur kämpigt och motigt det känns med alla regelr och alla pengar, jag har följt en blogg med ett bögpar som har två barn genom surrogat,http://gaypappor.blogg.se/ de verkar väldigt trevliga och sympatiska så det skulle nog inte vara ett problem att mejla och fråga dem om allt praktiskt! Kramar från U

    SvaraRadera
  7. men så jobbigt och krångligt med allt.. och så finns samtidigt så många oönskade barn och graviditeter överallt. På nåt vis hade väl nån kunnat pussla ihop detta med de som har svårt att få barn, bara för att vara lite hygglig.. Tänk om jag fått bestämma en sån grej bara..

    Jag tycker att du är
    så otroligt stark som reser dig varje gång och
    sätter igång på nytt..
    Beundrar dig oerhört !

    Styrkekramar för lite extra boost från Lena och missarna..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det märkligt!? Tack för ditt stöd, det betyder mkt för mig!

      Kramar!

      Radera
  8. Jag hade ingen aning om att surrogat är så dyrt då man då och då läser om folk som har gjort det. Menar då helt vanliga människor inte de där superkändisarna i Hollywood. För några år sedan följde jag en blogg om en svensk kvinna som var surrogatmamma. Den bloggen är tyvärr inte aktiv längre. Följer din resa oavsett vad du väljer och håller alla tummar jag har. Kramar Lina

    SvaraRadera
    Svar
    1. De flesta lånar till det, ofta genom banklån.

      Den har jag oxå läst, önskar det fanns fler som hon

      Kram

      Radera
  9. Det är förstås sjukt mkt pengar :-( Men å andra sidan kostar ju äd också massor om man tvingas göra fler försök om och om. Känns som rent ekonomiskt ör det viktigaste vad det kostar om det inte tar sig. Sen rent känslomässigt måste det vara skitsvårt men du är stark och har gått igenom så mycket så du hade säkert hittat sätt att klara detta med!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering