Hagtornsrost

Väldigt trist, vi hade rost på enen redan förra året. Men nu är det hela enen. Vad jag förstår så finns ingen räddning utan den kommer långsamt dö....


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En liten uppdatering

 Jag passar på att skriva en rad medans jag har en stund över. Jag ser att det var ungefär 2 år sen jag uppdaterade nyss.  Mycket har hänt sedan dess. Vi börjar med diagnoser.  Alfred har fått diagnoserna autism och ADHD. Han medicinerar och fungerar ganska bra i vardag och skola. Visst finns det utmaningar och svårigheter men det blev verkligen en positiv vändning för hela familjen sen han började medicineras.  Klara fick diagnoserna GAD, ångest,  sömnsvårigheter och selektiv mutism. Skolan funderade väldigt bra i åk 1-3, men i åk 4 när klasserna splittrades med ny lärare och nya lokaler infördes blev det totalt kaos.  Hon vägrade gå till skolan. Klara brakade i hop helt.  Det blev så oväntat och jag var helt oförberedd på allt som komma skulle. Det här var liksom på en ny nivå. Så här i efterhand så fanns alla tecken, men jag såg dem inte.   Som jag bråkat med BUP och skolan.  Och här är vi än. Klara går till skolan någon dag i veckan, däre...
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Ruvardag 10

Bild
I går var jag tillbaka på intervju nr 2 och fick träffa chefen som berättade mer om verksamheten. Det är mycket större än jag trodde, de har många projekt och vill gärna ha fler projekt. Där jag ska jobba så är de 2 st där man handleder grupper och individuella planeringar. Hon frågade om hon fick ringa min chef. Visst gör det. (vad det nu är för nytta med det) Sen fick jag träffa den ena av medarbetarna som berättade mer konkret hur de jobbade, vad de gjorde och att de måste visa resultat. Hon var otroligt sympatisk och jag tyckte om henne på en gång. Hon sa att det inte var stressigt men rörigt. Mycket samarbeten med myndigheter och många projekt. De jag ska jobba med har varit där i många år. De frågade lite om mig och jag berättade, hon frågade om barn och jag sa att vi hade en som som dog men att vi gärna vill försök igen. Vi prata lite om konsekvenser och fördelar. Sen när jag skulle hem lånade jag deras personaltoalett där de hade klistrat upp citat, gruppbilder och en mas...
Läs mer