Gå vidare?

Det tänks mycket här borta. Framtiden, eller inte. Jobbet. Livet. Äktenskapet. Allt hör ju i hop i en enda stor sörja.

Som Lill sa att man befinner sig i ett sorts väntrum, livet pågår för alla runt om, ovetandes om mitt sittandes här i väntrummet. Och jag sitter och väntar på att livet ska börja. Själv. För det är oerhört ensamt i bebiskarusellen. Saker jag tänker, som är tabu att säga, tycka och tänka. Om min sorg, ilska, svarta tankar och apati.

Jag tycker Jean beskriver det väldigt bra. För det här är inte jag. Jag som älskar äventyr, skratt och livet.

Jag antar att det är en sorgeprocess. Som man under flera år går igenom.

Dina frågade om surrogat och det tänker jag på väldigt mycket. Men det känns främmande, det finns inga bloggar, väldigt lite information. Jag har helt enkelt inga kunskaper om det. Och vad säger man till sina anhöriga? får man verkligen behålla barnet sen? Å andra sidan är det lika mycket vårt barn som genom äggdonation och adoption. Men någon annan har burit det.

Lotten mailade om en bra bok som hette att älska livet mer än dess mening. Jag tror det blir att köpa den.

****

Kanske dags att gå till en psykolog? Nån som har ett bra förslag till någon bra i Sthlm? Då menar jag en bra!

****

En annan sak är det här med gravida, många kanske tror att det är missunsamhet och avundsjuka. Men ni kan inte ha mer fel. Det handlar om förtvivlan, frustration över någonting jag själv inte kan uppleva. Få uppleva lyckan med en bebis i magen, handla barnkläder, bli en familj, snusa en bebis i håret.

När många omkring mig går runt och myser med sin lycka, visar bilder är det som att ta ut mitt hjärta, trampa på det, spotta på det, tända eld och stoppa tillbaka det igen. Det handlar egentligen inte om dem utan om mig och mitt misslyckande. Det gör inte mindre ont för det.

****

Sen det här med pengar. Om vi som nu snålar och gnetar så får vi ihop det och då ta emot pengar från er känns inte bra. För varje sak jag köpte skulle jag få dåligt samvete och tro att ni blev besvikna

Å andra sidan skulle vi kanske kunna börja leva lite och inte bara snåla, vi måste ju ändå lägga alla pengar på försök. Det är ju inte så att vi kommer dra till Aruba för alla pengar.. Tyvärr

****

Jag mailade kliniken i går och skrev att jag vill påbörja en ny donator. För att riskera ett nytt försök på endast 2 ägg vill jag inte. Och då kanske vi kan få en ny donator till sommaren? Jag skrev oxå att jag ville de skulle diskutera mitt fall, för att se om man kan göra nåt annorlunda.


Kommentarer

  1. Gör ont i hjärtat att läsa om din sorg. Det är synd att det inte finns mer info o bloggar om surrogat. Hade jag inte läst om äggdonation i forum o bloggar hade jag säkert inte vågat mig på det. Men när man ser att man inte är ensam blir man mindre osäker. Hade antagligen varit likadant med surrogat om det fanns fler som berättade om det!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor.
    Ja, det vore bra om det fanns mer information och bloggar om det.

    Jag gick på www.surrogat.nu. Där står det att en amerikansk surrogatförmedlare ska komma till Stockholm den 19 maj. Gå in och läs det som står där.

    Vilket sammanträffande att jag gick in där nu. Jag vet att det är tätt inpå men du kanske har tid att gå dit på mötet.

    Jag tycker att det är jättebra att du mailade kliniken. Hoppas att de svarar snart.

    Jag hoppas att du en dag får barn.

    SvaraRadera
  3. Vi tycks vara på samma våglängd du och jag, i samma del av processen. Det var väl själva den att det ska vara så svårt. Det där med väntrum är klockrent, EXAKT så det känns. Ett osynligt väntrum.
    Hoppas din helg är lugn och skön trots allt. Själv stoppar jag huvudet i sanden (läs tittar på hockey), dricker lite vin och äter ost.
    Stor kram till dig i huvudstaden!

    SvaraRadera
  4. Åh!
    Jag känner din sorg! Hur mycket starkare känner inte du då?

    Kram

    SvaraRadera
  5. Känner igen detta med känslorna som kommer när man ser gravida och kvinnor med småbarn - inte precis avundsjuka, men... Men surrogat tror jag kan funka bra! Kolla upp det. Australiens egna Nicole Kidman gjorde ju det! Det enda jag då undrar är om kostnaderna? Kram xx

    SvaraRadera
  6. Det finns en hel del bloggar om surrogat, kolla bl.a. Surrogacy india. Men självklart är flertalet på engelska, även de svenska. Surrogat är en fantastisk lösning om man av någon anledning inte kan bära sitt barn själv, men det kostar en massa pengar och man måste vara riktigt påläst innan man startar något. Vi kommer att åka till USA och Chicago för vårt första försök i juli, anledningen till detta är att jag har en svår sjukdom och min kropp inte verkar kunna bära en graviditet. Barnen kommer vara min och min mans precis som om jag hade burit dem själv, med både hans och mina gener. Jag skulle aldrig jämställa surrogat med adoption, men jag vet själv att det krävs en resa fram till att ta beslutet, vilket för mig nu känns helt optimalt. Jag är rätt kunnig i detta, maila mig om du vill veta mer på westerlundlisa@gmail.com / Lisa

    SvaraRadera
  7. Tack för era svar om surrogat och till dig Lisa som delade med dig av din historia. Jag mailar dig inom kort!

    Tack alla underbara ni för era förslag och tips.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering