En blogg om ofrivillig barnlöshet, IVF och äggdonation och att vi blev änglaföräldrar till Isak. Efter 15 års försök har vi fått underbara små tvillingar.
Äggdonation
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Härlig artikel om en tjej som ska få barn genom Äggdonation, dessutom i Riga. Härligt att hon är öppen med det. Det är väldigt ovanligt med sån öppenhet.
Och jag hoppas att du snart kan komma med en sådan historia du med. Kanske har du inte symptom, kanske har du det. Kasst humör var nog mitt främsta symptom. ;)
Löser det sig med remisserna? Måste du få dem pappersledes alltså? Säg bara till om jag kan hjälpa till på något sätt!
Tovorna... Vår gammeltant har ju samma problem, som kommit på ålderns höst. Jag kardar så ofta jag kan, tar fram furminatorn emellanåt och klipper ibland när det verkligen behövs. Men, mycket går liksom att långsamt "pilla bort". Tror dock att det är extremt olika från päls till päls och från katt till katt.
Du vet - jag håller tummen hårt och tänker mycket på dig!
Jag blir också glad! Kanske kommer den dagen då ÄD är mer accepterat, ännu är den inte riktigt här tyvärr! Tuff tjej, inte bara i ringen uppenbarligen!
I går var jag tillbaka på intervju nr 2 och fick träffa chefen som berättade mer om verksamheten. Det är mycket större än jag trodde, de har många projekt och vill gärna ha fler projekt. Där jag ska jobba så är de 2 st där man handleder grupper och individuella planeringar. Hon frågade om hon fick ringa min chef. Visst gör det. (vad det nu är för nytta med det) Sen fick jag träffa den ena av medarbetarna som berättade mer konkret hur de jobbade, vad de gjorde och att de måste visa resultat. Hon var otroligt sympatisk och jag tyckte om henne på en gång. Hon sa att det inte var stressigt men rörigt. Mycket samarbeten med myndigheter och många projekt. De jag ska jobba med har varit där i många år. De frågade lite om mig och jag berättade, hon frågade om barn och jag sa att vi hade en som som dog men att vi gärna vill försök igen. Vi prata lite om konsekvenser och fördelar. Sen när jag skulle hem lånade jag deras personaltoalett där de hade klistrat upp citat, gruppbilder och en mas...
Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. ...
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit...
Och jag hoppas att du snart kan komma med en sådan historia du med. Kanske har du inte symptom, kanske har du det. Kasst humör var nog mitt främsta symptom. ;)
SvaraRaderaLöser det sig med remisserna? Måste du få dem pappersledes alltså? Säg bara till om jag kan hjälpa till på något sätt!
Tovorna... Vår gammeltant har ju samma problem, som kommit på ålderns höst. Jag kardar så ofta jag kan, tar fram furminatorn emellanåt och klipper ibland när det verkligen behövs. Men, mycket går liksom att långsamt "pilla bort". Tror dock att det är extremt olika från päls till päls och från katt till katt.
Du vet - jag håller tummen hårt och tänker mycket på dig!
Kramar!
Jag oxå! Men inte en chans att jag vågar hoppas.
SvaraRaderaNej, fy. Dumma remisser. Jag måste nog gå från min utbildning på onsdag och kommunalt krångel dit och sen vidare hem. Suck.
Greta är ju inte riktigt nån vi kan pilla med men vi försöker att borsta henne. Men tovorna sitter så djupt.
Många kramar!
Jag blir också glad! Kanske kommer den dagen då ÄD är mer accepterat, ännu är den inte riktigt här tyvärr! Tuff tjej, inte bara i ringen uppenbarligen!
SvaraRaderaSnart är det vår tur :)
Kram!