Vad hände?
Allt var okey i fredags eftermiddags, sen kom det där samtalet/sveket där jag själv trodde jag skulle dö och sen blev Robban så otroligt dålig. Sen har det bara fortsatt så.
Jag saknar Robban så otroligt mycket, man märker nu hur mkt plats och tid han tar. Hur speciell han är. Huset är tyst och att ha två normala katter märks knappt. Så fort jag tänker på honom gråter jag. Så fort jag tänker på sveket gråter jag och så fort jag tänker på jobbet gråter jag.
Jag har bestämt mig att prata med facket/pesonalavdelningen om omplacering, jag kan inte ha en chef som sitter och hånar mig på stora viktiga möten. Jag kan inte ha ett jobb som jag inte får jobba med det jag är utbildad för, som jag älskar, som jag gått 4 år på universitet för.
Det känns som jag har mycket viktigt framför mig och jag måste omprioritera. Vad är viktigast? Så jag har beslutat att gå ner i tid, så jag hinner springa på VUL, läkarbesök osv, så jag hinner vara med Robban innan han går bort. Så jag hinner att vara med maken. Så jag kanske kan sova igen. Slippa ha ångest.
Vi får dra ner på saker. Leva lite snålare. Det klarar vi. Jag funderar fortfarande på flytt. Mycket.
På måndag ska jag prata med chefen.
Jag saknar Robban så otroligt mycket, man märker nu hur mkt plats och tid han tar. Hur speciell han är. Huset är tyst och att ha två normala katter märks knappt. Så fort jag tänker på honom gråter jag. Så fort jag tänker på sveket gråter jag och så fort jag tänker på jobbet gråter jag.
Jag har bestämt mig att prata med facket/pesonalavdelningen om omplacering, jag kan inte ha en chef som sitter och hånar mig på stora viktiga möten. Jag kan inte ha ett jobb som jag inte får jobba med det jag är utbildad för, som jag älskar, som jag gått 4 år på universitet för.
Det känns som jag har mycket viktigt framför mig och jag måste omprioritera. Vad är viktigast? Så jag har beslutat att gå ner i tid, så jag hinner springa på VUL, läkarbesök osv, så jag hinner vara med Robban innan han går bort. Så jag hinner att vara med maken. Så jag kanske kan sova igen. Slippa ha ångest.
Vi får dra ner på saker. Leva lite snålare. Det klarar vi. Jag funderar fortfarande på flytt. Mycket.
På måndag ska jag prata med chefen.
Det är stora förändringar du tänker på. Ja, allt kom helt plötsligt i fredags. Jag förstår att det är otroligt omvälvande för er.
SvaraRaderaJa, men jag måste göra nåt. Annars överlever jag inte.
RaderaNej men är det mer elände? Mer än Robban alltså..
SvaraRaderaNu får du tänka på dig och din familj och
skita i andra en stund.
Gör det som är bra för dig och er, det är viktigast.
När det gäller så är det tillåtet att tänka egoistiskt för att må bra.
Kramar från Lena och missarna
Gör om och gör rätt.. självklart det du och din familj mår bäst av. <3 Det kommer du vinna på i längden.. pengar är inte allt. Självklart förenklar det en hel del men dem väger inte upp att du kanske ångrar dina val och kanske blir bitter senare i livet. Styrkkramar till dig.
SvaraRaderaTycker det låter bra och konstruktivt; att göra något drastiskt istället för att bara må sämre och sämre. Även om det är jobbigt med omställningarna och mindre pengar så kommer det att bli bättre när allt är fixat. Håller på dig!
SvaraRaderaVad rara ni är, står helt på min sida. Det gillar jag:-)
SvaraRaderaKram till er!
Har nog missat lite ang. jobbsituationen, men jag håller med ovan. Dessutom har jag egen erfarenhet ang. att gå ned i tid för att hinna alla behandligar OCH må bättre inför det IVF-försök vi stod inför (som visserligen gick åt helvete). Jag gick ned till 80% i 2 månader, därefter trappade jag upp och jobbade 80% i 2 månader. Nu jobbar jag åter 100%. Men jag är sååååå tacksam för att jag gjorde det. Att jag såg till mig själv i första hand! Jag behövde inte stressa, jobba, stressa, jobba ikapp för att hinna med. Jag tror att jag var nära att gå in i väggen (fast det tror jag egentligen inte att jag hade tillåtit mig själv att göra - om man nu kan det), om jag inte hade beslutat mig för att gå ned i arbetstid. Lycka till i morgon. Och krama Robban. Och alla hemmavarande katter också förståss! :) Kram Kix
SvaraRaderaBra plan, den ska jag nog sno..
RaderaHur la du upp din tid? 1 dag ledig eller korta ner de andra dagarna? För 80% är vad jag oxå tänkt.
Kram!
Ach... det skall stå 90% i andra meningen..... Tokigt det blev!
SvaraRadera