Ihjälpratad

I tre dagar nu har det BARA varit gravid och babyprat på jobbet, varenda lunch, fika och rast har det pratats och kollegan har dessutom berättat  varenda ledig stund till mig om sin mage, hur stor bebis är just nu, illamående och alla krämpor som kommer med graviditet.

Hon berättar ju sina spyhistorier ganska roligt men det hade varit skönt med en paus, hon vet ju att vi försöker så man kanske inte behöver överösa mig med sin lycka. Jag förstår att hon är lycklig men allt jag ber om är en paus. En liten. Innan jag tar livet av mig.

I dag känner jag mig dämpad. Trött på att kämpa.

Jag har ingen energi och mitt jobb är stressigt och suger musten ur mig även om jag gillar mitt yrke. På våra dropin är det som löpande band och man hinner inte ens reflektera över vad jag gör.

Jag försöker också hålla en lägre profil, inte bli inblandad i allt, tycka om allt och diskutera allt. Annars tar jag en stor plats och gillar att engagera mig.

Det går sådär, men jag försöker i alla fall.

Kommentarer

  1. Åh så svårt..
    Förstår att det är kämpigt för dig mitt i din jobbarkompis lycka.
    Det är inte minsann inte lätt att vara människa alla gånger..

    Kramis från Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt sits man hamnar i, en blandning mellan sorg och förtvivlan och samtidigt glädje för nån annan.

      Kram!

      Radera
  2. Vet hur det känns. Det gör så ont samtidigt som man är glad för deras skull.

    Kram Jennie

    SvaraRadera
  3. Men oj! Finns det ingen annan på ditt jobb som inte har barn? Eller som kanske inte tycker det är det roligaste att prata om hela tiden? Själv har jag faktiskt varit förskonad från den typen av prat hela tiden att jag knappt visste att det fanns...

    Tänkte om det fanns någon annan att prata med ett tag liksom för att orka med?!?

    Kramar!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering