Liten uppdatering

Förra året var onekligen ett annorlunda år, på både gott och ont. 

Maken har jobbat hemma sedan februari förra året, vilket var bra för hunden Zoe som inte behövde dagmatte eller hunddagis. Det mindre bra är den karantänfetma maken har lagt på sig- med för små kläder och massiva snarkningar som följd.

Jag har jobbat varannan dag hemma vilket verkligen varit en räddning, ingen restid de dagarna, vilket gör 2 timmars extratid. Jag hinner förbereda middag, tvätta och allt som hör hemmet till, vilket genererar en gladare mamma. 

****

För Klara fungerar skola och fritids toppen, hon stortrivs och blommar ut med en ny självkänsla och inte lika blyg längre. Fast det där med kontrollen hos skolsköterskan- där gick verkligen gränsen och blygheten slog till. Så Klara fick en ny tid där jag ska få följa med, för Klara behöver kontrollera synen då vi misstänker att hon behöver glasögon. 

Vi väntar fortfarande på återkoppling från elevhälsoteamet för Alfred. Han trivs fortfarande inte, har svårt med kompisar och relationer och pratar ofta hur sjuk han är och inte vill gå till skolan. 

På lördagarna går luften ur barnen och all skolilska kommer ut i bråk och gråt. De bråkar med oss föräldrar och varandra. 

I helgen sov Klaras bästis över, Alfred är såklart avundsjuk och önskar att han hade en bästis som sover över. Hans fd dagiskompis kom och lekte på söndagen och i stället för att leka tramsade Alfred och bråkade med oss.   

Vi kämpar vidare!