Hoppning, rädsla och blöjor
Den här veckan har varit seg men ändå gått fort, barnen har stökat på morgonen och i onsdags tog nog de priset. Båda låg och skrek och sparkade på dagisgolvet när vi anlände. Alla föräldrar och pedagoger tittade medlidande på mig medans jag svettades, försökte trösta och få av dem kläderna. Jag höll på få hjärnblödning på dem, jag fixar inte såna slagsmål på morgonen och framförallt inte på dagis när jag ska rusa i väg till jobbet.
I väg kom jag men det följde med mig hela dagen, jag hade dåligt samvete (som alltid) och det kändes jobbigt att skiljas på det sättet.
Nästan alla morgonar denna vecka har varit mer eller mindre bråkiga, inte som i onsdags men ändå slitsamma. Både jag och barnen har dessutom varit väldigt trötta på morgonen vilket säkert gjort sitt till. Jag anser fortfarande att det är ett mirakel varje morgon att vi kommer i väg klädda och jag kommer i tid till jobbet.
****
Deras språk har utvecklats så otroligt mycket den senaste tiden, de pratar och pratar. Det är så roligt och fantastiskt att få höra dem prata och resonera om saker och ting.
Jag har frågat dem när de vill sluta med blöja och båda säger "inte". Vi rutinpottar som vanligt, försöker att inte stressa dem kring detta. Vi var ju på G i jul och Alfred var så gott som torr. Men plötsligt tog vi 10 steg tillbaka. What to do? Bara sluta? Jag vet inte varför, men detta stressar mig. Vi är redo att sluta men inte barnen.
I väg kom jag men det följde med mig hela dagen, jag hade dåligt samvete (som alltid) och det kändes jobbigt att skiljas på det sättet.
Nästan alla morgonar denna vecka har varit mer eller mindre bråkiga, inte som i onsdags men ändå slitsamma. Både jag och barnen har dessutom varit väldigt trötta på morgonen vilket säkert gjort sitt till. Jag anser fortfarande att det är ett mirakel varje morgon att vi kommer i väg klädda och jag kommer i tid till jobbet.
****
Deras språk har utvecklats så otroligt mycket den senaste tiden, de pratar och pratar. Det är så roligt och fantastiskt att få höra dem prata och resonera om saker och ting.
Jag har frågat dem när de vill sluta med blöja och båda säger "inte". Vi rutinpottar som vanligt, försöker att inte stressa dem kring detta. Vi var ju på G i jul och Alfred var så gott som torr. Men plötsligt tog vi 10 steg tillbaka. What to do? Bara sluta? Jag vet inte varför, men detta stressar mig. Vi är redo att sluta men inte barnen.
Märkligt att inte pedagogerna hjälper till i ett sånt läge!?
SvaraRaderaDet gör dom aldrig, inte när jag ska hem heller o alla springer åt varsitt håll o skriker.
SvaraRaderaInte så lätt för pedagogerna. För mitt barn hade det blivit katastrof om de försökt hjälpa till. Och samtidigt ska de ju ha uppsikt över andra barn. Om du vill ha deras hjälp så kan du kanske prata med dem så ni kommer fram till en plan för hur ni ska göra
SvaraRaderaJag kanske läser dåligt, men var kommer hoppningen och rädslan in? Jag förstår inte riktigt.
SvaraRaderaHAha :) Omg! Jag glömde o skriva om det. Skriver ol hoppningen nästa inlägg ;)
Radera