Bebiskarusellen

Äntligen går Alfred, eller ja. Stapplar fram är nog rättare benämning. Han är så otroligt lycklig och går o går o går det finns liksom inget stopp i de små benen. När vi var ute i går tyckte han det var svårt med skorna, han kunde inte riktigt klura ut hur man skulle göra.  Klara försöker men är inte där ännu. Hon går några steg och kryper resten. Men jag tror hon blir peppad av alfred så hon försöker en massa mest hela dagarna.  I går hade vi en date med en annan tvillingmamma på öppna förskolan, hon hade 6 mån tvillingar och en lite större. Så himla trevligt och nog har vi ett speciellt band emellan oss vi tvillingföräldrar. Men vi hann inte prata så mkt som vi skulle vilja, vi jagade barn mest hela tiden ;) Apropå jaga så är det fullt ös på Alfred nu, det är så jag får magsår. Han röjer, klättrar, härjar varenda vaken minut. Man får passa honom varje sekund. På sångstunden kan han inte sitta still alls, han härjar runt så jag blir helt svettig. Jag tycker alla andra barn är...

Jag som trodde jag tappat rösten i onsdags så var det ingenting emot i torsdags. Jag kunde inte kraxa fram ett nya ord. Så otroligt frustrerande och irrieirande. Som tur var jobbade jag, eller ja. Tur och tur men jag kunde i alla fall vara rätt tyst. Eftersom nya chefen fipplat till min lön så fick jag nu en löneskuld och får således igen lön på två månader, detta kunde jag naturligtvis inte ringa om själv så min kollega fick ringa till löner istället för mig.  Sen kunde jag inte ringa andra jobbsamtal så det fick en annan kollega göra. Men kan tycka att det är lite kul, men det var mest frustrerande att inte kunna göra sig förstådd.  På det kom även hostan. Och som jag hostar. Man kan ju bli galen för mindre. Men i övrigt var jag inte sjuk alls. Kände mig inte ens dålig.  Men på fredag eftermiddagen kom frossan och febern, att vara sjuk med superpigga 14 mån tvillingar är inget jag rekommenderar. 39 grader hade jag på kvällen, jag  klara är rätt host...

Meh. I dag när jag vaknade hade jag lite rossel och hosta men när jag väl kom igång med pratkvarnen låter jag som "honmedsexigarösten" på heta linjen. Alldeles rosslig och hes i rösten, värre nu på kvällen. Barnen är okey förutom Alfred som nu får tre tänder på samma gång, har astman i gång och sömnsvårigheter deluxe.  Väldigt svårt att göra sig hörd och tjoa ajabaja och neeeeeej till barnen. Jag fick lite extra hjälp av pedagogerna i dag på öppna, jag känner mig rätt sliten med början på magsår typ. Det går i ett och jag springer som en galning mellan barnen. Det känns som jag är med i ett tv spel emellanåt. Hela vårt hem är snart inget hem, silvertejp och lås, gummiband kring stolarna, inga blommor eller prydnadssaker.  Men många fina och roliga saker händer nu- Klara sa "tiina" alltså katten Stiina! Och "ajabaja" till Alfred ;-) och Alfred började ställa sig och och promenera omkring på sångstunden. Han går riktigt bra nu men väljer oftast att krypa. kl...

En liten uppdatering om de små trollen. Idag fyller de 14 månader! Helt fantastiska, underbara och goaste tvillingar.  Klara Ställer sig upp och går något steg utan att hålla i sig. Förstår instruktioner som tex lägg strumpan i tvättkorgen. Vill gärna mata Alfred, borsta tänderna på honom och ge honom nappen för att i nästa sekund ta tillbaka dem lika fort igen ;) Har ett rejält humör och skriker av ilska om hon inte får som hon vill, vevar runt sig och puttar omkull Alfred.  Älskar att krama oss och man får en rejäl kram av henne. Pratar mkt och kan ca 10 ord även om det mesta är "adäng". Kan barnsångerna och klappar händerna, öron och mage när man ska i sången. Blir överlycklig om hon får beröm. Hatar att borsta tänderna.  Alfred  Är nu mer riktigt glad och har sällan napp på dagarna. Hela hans liv går ut på att försöka gå och klättra överallt. Uppskattar inte alls syrrans omsorger. Älskar att bli buren och då gå runt att titta på saker och peka och säga där eller ...

Efter massor av års slit fick jag äntligen se ett plus på Stickan. Det var det häftigaste jag varit med om! Ganska snart började problemen och jag började blöda. Men efter några veckor så verkade det ordna upp sig. Vi var så spända inför KUB-testet, nu skulle vi få träffa liten för första gången. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle vara så illa.  Barnmorskan hummade lite och sa att knoddens hjärnan inte riktigt såg ut som den skulle, vi blev bokade direkt till en annan läkare dan efter.  Där började vår mardröm, det går inte en dag utan att jag tänker på allt som hände. På Isak.  Det var 2 år sedan i lördags. Isak blev ändå ett fint minne då jag tänker han banade väg till våra fina tvillingar. Utan honom så hade de nog inte kommit till oss. Men en mardröm var hela resan, det kan jag inte sticka under stolen med.  Här kan ni läsa berättelsen om Isak .

Det är som vanligt när vi är med barnen hos läkarna; kom tillbaka om det blir värre- det växer bort när de är1,2,5 år osv.  Det var samma med Alfreds snopp, Klaras blåsljud, hennes mage. Som ett moment 22. De sa att en del barn får så, man kan spola tårkanalen men då kan det bli värre.  Så hon får ha ett rinnande och grumligt öga, vi får helt enkelt hoppas att det växer bort.  Jag och Alfred var hemma själva och hade det så mysigt, vilken skillnad att bara ha ett barn. Det är som rena semestern, men med en saknad att det fattas nåt.  ***** Förskolan som vi valt ringde, jag hade mailat dem så de ringde tilllbaka. En väldigt trevlig personal svarade på alla frågor och jag känner mig lite tryggare. Jag hoppas det kommer bli bra. Vi justerade tiderna lite så det ska passa mat och sömn och så tog vi äntligen tag i att minska sömnen till en gång om dagen, jag tror de varit redo länge men nu när vi fick veta sovtiden på förskolan så blev det lättare att få tummen ur.  ...

Åh så skönt, barnen (Alfred) är friska igen och Goa och glada som de brukar. Det firade vi med att gå på öppna idag i grannstaden. Barnen var så glada att få leka och göra annat.  Alfred är nu uppe i 10 steg att gå utan stöd, Klara siktar mer på att stå säkert men båda tränar heeeeela tiden. De blir så lyckliga när de klarar det. Övrig tid går åt till att säga neeeeeeej och ajaj. Som de härjar, det går knappt att vara hemma.  Vet inte om jag skrev det, men vi har äntligen tänkt och räknat och barnen ska  gå tisdag-fredag 8-13.30. Då är vi båda hemma måndagar och dagarna räcker liiite längre. Alltså fp dagarna. Vi ska prova några månader och så får vi se. Jobbigt känns det i alla fall. Jag har rejäl ångest och funderar mkt på det, ältar och får svårt att sova. Oroar mig.  ****** I morgon är det dags för kontroll av Klaras öga, det rinner tårar och är.. Lite.. Ungefär som när man haft salva i ögat. Grumligt kanske är ett bra ord.  Bara ibland.  Maken har tagi...

Fy fasiken vilken vecka det varit. I onsdags var jag nära att få ett sammanbrott, två sjuka uberjobbiga barn som gnällde och klängde oavbrutet. Jag tror jag aldrig varit lyckligare att vi överlevt dagen och att jag jobbade på torsdagen. Ett break var precis vad jag behövde.  Alfred är den som alltid blir sjukast och så även denna gång, han snorar och hostar och gråter och gnäller. I dag kom jag på att han kanske har ont i öronen. Jag måste googla lite för att se när man ska kontakta vården och inte.  I alla fall har vi gjort lite roligt, handlat 10 skohorn på Ikea till kökslådorna, varit på Åbergs museum och ätit god lunch och varit till en kompis och ätit tårta. Fick vårt första leende från Alfred på flera dagar.  Jag smygvägit mig och hade gått ner 1.2 kg! Hurrrrrrraaa! Efter denna dag vete fasiken men ändå. En dag av lycka i alla fall. För som jag kämpar!  I går kväll skulle maken in på jobbet och jobba nån timme. Han skulle börja 23 och jag skulle ha nattpasset, ...

Vi var i väg i söndags på lek och bus lekland. Vilket misstag, det var typ 10 kalas samtidigt med massor av speedade barn som alla skulle vara i bebishörnan och noll föräldrar som hade koll. Så vi fick faktiskt packa i hop oss efter en timme och åka hem, tyvärr fick vi nog med oss nåt otäckt för nu är Alfred förkyld.  Fast det visste jag inte i går, då var Alfred en mindre glad pojke som inte alls var rolig att umgås med. Vi åkte och shoppade present till maken och en fin väska till mig. Alfred ylade eller snarare muttrade halva turen så väl hemma så fortsatte det. Muttrandet alltså.  I morse packade vi iväg oss till öppna förskolan, jag lyckades för första gången någonsin försova mig och vaknade med ett ryck. Då var alla barnen påklädda och maken på väg till jobbet. Skönt att sova men hela morgonen blev lite knasig. I alla fall så åkte i väg dit, det var många barn där men mina har varit i grannortens öppna några gånger så de fann sig väl tillrätta. Efter någon timme ...