Vägning, mätning och arbete
I går var det dags för BVC igen, det gäller att få allt att klaffa på morgonen. Alfred är inga problem utan kan äta vad som helst och när som helst. Men Klara..Om det gått mindre än två timmar sen hon åt vägrar hon äta eller äter väldigt lite, har det däremot gått tex 2.10 så går det minsann ner en massa om hon är på det humöret. Och man kan inte gå till BVC med ett hungrigt barn..Så planering är det som gäller när vi ska nånstans.
Men som hon krånglar nu förtiden vid maten. Hon vevar runt med händerna som en väderkvarn, slår på flaskan, ligger och skrattar och ler, viftar på huvudet och grejar med tungan. Maten stänker överallt, rinner och det hade kanske funkat om vi haft ett barn att mata. Men att ha två barn att mata samtidigt när en krånglar gör att man får nästan magsår ibland. Det går inte heller inte att ha de osynkade för skulle någon av de få mat och inte den andra bryter det ut i gallskrik.
Jag tycker det är svårt med maten, Alfred är nog redo för gröt och mer än en smaksensation. Men det är ju svårt att få allt och klaffa när Klara inte vill äta och då vill ha uppmärksamhet. Tycker det här med maten är svårt över huvudtaget. När vet man att det är dags att byta ut en måltid? Och hur löser man maten med Klara då? Mata en med gröt och ge den andra flaska samtidigt funkar ju inte.
****
I alla fall...
Eftersom maken inte kunde komma i tid och jag behövde support kom Linda och mötte mig vid BVC och fick ett barn. Vi tvillingföräldrar är inte knussliga utan dumpar direkt över ett barn i famnen på vederbörande.
Alfred väger nu 7,68 kg och är 68,2 lång och Klara 5,72 kg och 61,5 lång. Det betyder att Alfred inte gått så vansinnigt upp i vikt som förut utan växt på längden. Han är nu lika lång som en 9 månaders :-) Klara ligger lite under på kurvorna men följer sin egen.
Sen fick de rotavaccinationen och så var vi klara. För första gången någonsin var det lugnt och sansat, hon frågade hur vi mådde. Så här har det aldrig varit! Hon är ju lite vimsig och har inte riktig koll men det har ju jag å andra sidan..:-)
Hon sa att de inte får åka gåstol utan isf bara korta stunder, det hämmar utvecklingen. De ska ligga på golvet mycket och röra på sig. Vi har köpt en gåstol i julklapp till barnen och använder man den med sunt förnuft så tänker jag att det inte är nån fara. De kanske inte ens gillar den...
****
Sen gick vi och lunchade med en kollega och jag var och hälsade på jobbet..Som jag längtar efter att jobba igen! Åh vad jag saknar jobbet nu när jag var där. Nu är det ju inte så många kvar jag känner men de som fanns kvar var roligt att träffa. Jag hälsade på de nya och lyckades som vanligt framstå som allmänt förvirrad. Heja ra intryck..haha...
Följande konversation utspelades
-Hej, jag heter Cecilia
-Hej, Andrea heter jag.
-Jag är föräldraledig just nu och har jobbat här i 3 år..
-Näää, säger alla i kör. 3 år? Nä, du har bara jobbat här i 2 år och några månader..En diskussion uppkommer om mina antal år och det visar sig genant nog att jag har väldigt fel..
Jag frågar sen
-Är inte Eva här? Nej just det, hon är ju ledig fredagar..
-Nää, säger alla i kör. Det är ju torsdag i dag.
Varpå jag fnissar lite generat och ska göra fin sorti därifrån med lyckas snubbla på tröskeln..
over and out..
****
Sen fick jag ett fint paket av Malin med posten. Det var blandade leksaker, lekmatta och kläder till Alfred.
Tack Malin!
Robban gillade kartongen..
Men som hon krånglar nu förtiden vid maten. Hon vevar runt med händerna som en väderkvarn, slår på flaskan, ligger och skrattar och ler, viftar på huvudet och grejar med tungan. Maten stänker överallt, rinner och det hade kanske funkat om vi haft ett barn att mata. Men att ha två barn att mata samtidigt när en krånglar gör att man får nästan magsår ibland. Det går inte heller inte att ha de osynkade för skulle någon av de få mat och inte den andra bryter det ut i gallskrik.
Jag tycker det är svårt med maten, Alfred är nog redo för gröt och mer än en smaksensation. Men det är ju svårt att få allt och klaffa när Klara inte vill äta och då vill ha uppmärksamhet. Tycker det här med maten är svårt över huvudtaget. När vet man att det är dags att byta ut en måltid? Och hur löser man maten med Klara då? Mata en med gröt och ge den andra flaska samtidigt funkar ju inte.
****
I alla fall...
Eftersom maken inte kunde komma i tid och jag behövde support kom Linda och mötte mig vid BVC och fick ett barn. Vi tvillingföräldrar är inte knussliga utan dumpar direkt över ett barn i famnen på vederbörande.
Alfred väger nu 7,68 kg och är 68,2 lång och Klara 5,72 kg och 61,5 lång. Det betyder att Alfred inte gått så vansinnigt upp i vikt som förut utan växt på längden. Han är nu lika lång som en 9 månaders :-) Klara ligger lite under på kurvorna men följer sin egen.
Sen fick de rotavaccinationen och så var vi klara. För första gången någonsin var det lugnt och sansat, hon frågade hur vi mådde. Så här har det aldrig varit! Hon är ju lite vimsig och har inte riktig koll men det har ju jag å andra sidan..:-)
Hon sa att de inte får åka gåstol utan isf bara korta stunder, det hämmar utvecklingen. De ska ligga på golvet mycket och röra på sig. Vi har köpt en gåstol i julklapp till barnen och använder man den med sunt förnuft så tänker jag att det inte är nån fara. De kanske inte ens gillar den...
****
Sen gick vi och lunchade med en kollega och jag var och hälsade på jobbet..Som jag längtar efter att jobba igen! Åh vad jag saknar jobbet nu när jag var där. Nu är det ju inte så många kvar jag känner men de som fanns kvar var roligt att träffa. Jag hälsade på de nya och lyckades som vanligt framstå som allmänt förvirrad. Heja ra intryck..haha...
Följande konversation utspelades
-Hej, jag heter Cecilia
-Hej, Andrea heter jag.
-Jag är föräldraledig just nu och har jobbat här i 3 år..
-Näää, säger alla i kör. 3 år? Nä, du har bara jobbat här i 2 år och några månader..En diskussion uppkommer om mina antal år och det visar sig genant nog att jag har väldigt fel..
Jag frågar sen
-Är inte Eva här? Nej just det, hon är ju ledig fredagar..
-Nää, säger alla i kör. Det är ju torsdag i dag.
Varpå jag fnissar lite generat och ska göra fin sorti därifrån med lyckas snubbla på tröskeln..
over and out..
****
Sen fick jag ett fint paket av Malin med posten. Det var blandade leksaker, lekmatta och kläder till Alfred.
Tack Malin!
Robban gillade kartongen..
Använd du gåstolen med förnuft så blir det nog bra.
SvaraRaderaVår yngsta hade en sån och jäklar vad kul hon hade med den när hon kunde ta sig fram både fort och lätt och kunde jaga både hund och katt :-)
Inte blev hon hämmad i utvecklingen. Jag hade två äldre att jämföra med.
Härligt att de växer som de ska.
Hälsningar Skaune.
Vi hade så bra användning av gostolen till våra två så vi till och med köpte en till :-)
SvaraRaderaGåstolen ska det ju stå! Haha ännu en förvirrad och trött tvillingmamma 😉
SvaraRaderaEn stund i gåstol/hoppgunga/babysitte/bumbo är ingen fara för utvecklingen. Men det bästa för barns muskelutveckling och motoriska utveckling är att ligga på golvet och använda hela kroppen, balans och så vidare. I gå stolen lär de sig att
SvaraRaderasparka sig fram. Och det gynnar inte utvecklingen så som att vara på golvet, men det bör inte heller hämma utvecklingen i små doser enligt det jag tagit del av. Jag brukar dock uppmärksamma föräldrar på att olycksfall kan öka då barnet kommer högre upp och helt plötsligt kanske når lampsladd, kaffekopp på soffbordet eller dra tag i duken. Ännu värre är när barnet trillar med gåstolen över trappsteg eller att stolen välter vid trösklar. Tyvärr ser jag en del sådana olyckor.
Jag skulle aldrig rekommendera gåstol, men inte heller avråda vid normal användning en stund om dagen under uppsikt.
Tack för era ord! Tycker de om den ska de få använda den med måtta.
SvaraRaderaBåda mina har använt gåstolen MYCKET! Det är så roligt för dem när de upptäcker att de kan ta sig framåt med den. Och mina har varit tidiga, båda två. Min äldsta gick när han var 9,5 månad och min yngsta är ca 2 månader innan det "normala" med krypning och ställa sig och gå längs möbler. Så använd stolen du, utan oro :-)
SvaraRadera