Nu är vi föräldrar!

Äntligen föräldrar! Eller ja...Men vi fick i går besked från skatteverket att Isak är registrerad som vår son (abf-relation)

Även om det är bara på pappret så är det väldigt skönt, det kändes så viktigt fast jag knappt vet vad en abf-realtion är. Men nu finns han i registret. Fina killen.

Jag tänker så mycket på honom och framtiden, varför det blev som det blev. Ibland känns det mer som en ond dröm.

Det är otroligt skönt att ha en planering, ett mål och nåt att se fram emot. Det gör dagarna mycket lättare och livet lite ljusare. Men det gör inte sorgen mindre.

****
Vi har varit så lata nu några dagar, inte en enda promenad har vi tagit. Det är så tråkigt att jag direkt faller i latsidan när jag börjar jobba och soffan känns mycket mer lockande. I dag måste vi försöka ta oss ut i regn och rusk.

Jag cyklar ju till jobbet och ska rida torsdag och lördag och gör mina 110 situps varje dag. Men det räcker ju inte. Tyvärr.

Maken köpte glasspinnar häromdagen, taskmörten. Som jag inte kan låta bli, det gör ju att jag får så dåligt samvete när jag vet hur noga jag måste vara.

****

Bra saker i går:

-Det regnade inte på väg till jobbet när jag cyklade (men hem OMG)
-En ok dag på jobbet..

Makens bra saker (observera att de alltid innebär nån form av mat)

-De hade klarat ett projekt och fick tårta
-De har flyttat datorer till annan ort och det gick bra


Kommentarer

  1. Anonym23 oktober 2013 kl. 10:14

    Läste igenom din blogg igår om det ofattbart tråkiga gällande Isak. Blir helt imponerad av din inre styrka och ditt sätt att se på saker ut ett positivt perspektiv. Beklagar sorgen och förlusten av er son. Hoppas ni snart blir föräldrar till ett friskt levande barn <3 kram Therese

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia23 oktober 2013 kl. 14:21

      Tack, tror inte att det är så mkt styrka. Mer envishet och försök till överlevnad.

      Det önskar vi oxå. Mer än allt annat!

      Kram

      Radera
  2. Jeane Quidote23 oktober 2013 kl. 15:34

    Vad skönt, att lille Isak får finnas som din relation hos Skatteverket. Det förstår jag fullt och fast. Du är mamma, om än på ett sorgligt sätt. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia23 oktober 2013 kl. 19:08

      Ja, det är verkligen bedrövligt. Men jag är glad att han nu finns på "riktigt."

      Många kramar!

      Radera
  3. Eva i Metbäcken23 oktober 2013 kl. 18:17

    Vad bra att ni fått det där ordnat med Skatteverket! Det har inte vi gjort ännu, men vill väldigt gärna göra det.
    Verkar bara vara så krångligt när man inte är gift eller eftersom det tydligen måste vara med faderskapsintyg o grejer, eller har jag missat något där tro?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia23 oktober 2013 kl. 19:10

      Jag tror familjerätten kan hjälpa dig att skriva intyg. Det brukar inte vara ett problem. Läs på spädbarnsfonden så står det hur du ska göra.

      Kram

      Radera
  4. Anonym24 oktober 2013 kl. 01:52

    Åh så fint att han får vara med på "riktigt". Söta lilla Isak.Jag tänker ofta på din lilla kille, och gråter lite nu och då över hur illa det gick för er.
    Nu gäller det att Isak skal få bli storebror och en skyddsängel till ett litet syskon. Det är jag 110% säker på att han önskar sig i julklapp <3
    Kram
    ahm66

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia24 oktober 2013 kl. 08:40

      Det känns faktiskt riktigt skönt.

      Jag gråter oxå, mitt hjärta göra alldeles ont. Min fina lilla kille.

      Det var fint skrivet, det vill vi alla ha i julklapp <3

      Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Klaras mage

Bild
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. Kä
Läs mer