Näst sista dagen
På måndag börjar jag jobba igen, det känns väldigt konstigt. Att vara hemma i sin bubbla är en sak, men att börja jobba, stressa och umgås med arbetskamrater är en helt annan sak.
Lite orolig är jag, kanske inte för de första dagarna men efter nån vecka då alla tror allt är som vanligt igen.
Ingenting kommer ju någonsin vara som vanligt igen, hur hårt det här har tagit i våra hjärtan vet vi nog inte ännu.
En sak är klar och det är att mensjäkeln inte ens har visat sig ett endaste lite dugg. Inte något. Nada. Ingenting.
En väldigt intressant sak är om ni kikar i kolumnen här bredvid så ser man att jag påbörjade den här ÄD nr 7 den 4/2 och detta försök avslutas nu den 14/10. Nästan ett år! Det är ju helt galet! Jag vill minnas att jag åt p-piller osv lite extra tid för att jag skulle på ridlägret.
Kompisens föräldrar (som även är makens släkt) hade sett dödsannonsen och blivit alldeles förstörda, men kompisen sa till dem att de skulle ligga lågt och inte rota i det. Men hur tänkte han nu? Det är väl såklart vi vill prata om det, det är ju det största och värsta som någonsin hänt oss.
Jag sa till kompisen att han hade jättefel. Det är ju TVÄRTOM. Herregud, han är verkligen på en grottmänniskas nivå ibland. (eller...väldigt ofta faktiskt)
****
Nu har vi varit på långpromenad, vi har gått över en mil nu på morgonen. Vi hade kompisen med oss som hade en jäkla fart hela promenaden och nu är jag väldigt trött i lår och rygg.
I dag är det lördag och då ska vi se skräckfilm och äta våra 12 obligatoriska smågodisar som vi strax ska åka och köpa.
Lite orolig är jag, kanske inte för de första dagarna men efter nån vecka då alla tror allt är som vanligt igen.
Ingenting kommer ju någonsin vara som vanligt igen, hur hårt det här har tagit i våra hjärtan vet vi nog inte ännu.
En sak är klar och det är att mensjäkeln inte ens har visat sig ett endaste lite dugg. Inte något. Nada. Ingenting.
En väldigt intressant sak är om ni kikar i kolumnen här bredvid så ser man att jag påbörjade den här ÄD nr 7 den 4/2 och detta försök avslutas nu den 14/10. Nästan ett år! Det är ju helt galet! Jag vill minnas att jag åt p-piller osv lite extra tid för att jag skulle på ridlägret.
Kompisens föräldrar (som även är makens släkt) hade sett dödsannonsen och blivit alldeles förstörda, men kompisen sa till dem att de skulle ligga lågt och inte rota i det. Men hur tänkte han nu? Det är väl såklart vi vill prata om det, det är ju det största och värsta som någonsin hänt oss.
Jag sa till kompisen att han hade jättefel. Det är ju TVÄRTOM. Herregud, han är verkligen på en grottmänniskas nivå ibland. (eller...väldigt ofta faktiskt)
****
Nu har vi varit på långpromenad, vi har gått över en mil nu på morgonen. Vi hade kompisen med oss som hade en jäkla fart hela promenaden och nu är jag väldigt trött i lår och rygg.
I dag är det lördag och då ska vi se skräckfilm och äta våra 12 obligatoriska smågodisar som vi strax ska åka och köpa.
Åh vad "gulligt" det lät med "12 smågodisar", härliga du!! Det gör ju faktiskt att varje bit blir mer speciell när man bara får välja ett visst antal och inte häller i skopa efter skopa och sen vräker i sig alla alldeles för snabbt. Man kanske ska införa Cecilias 12 bitarsregel även här hemma! Kram och trevlig helg
SvaraRaderaJa, det gäller att välja de noga och hitta en bra godisbutik med bra utbud :-). Vi har kört med 12-bitar regeln i nästan ett år nu och tycker det funkar väldigt bra.
RaderaKram!
Hihi 12 bitar godis. Det lät gulligt :)
SvaraRaderaKram <3
Mycket praktiskt :-)
RaderaKram