Folkbokföra Isak

Nu har jag kopierat och skickat in alla papper till Skatteverket för att folkbokföra Isak som vår son. Eftersom han är född innan vecka 22 så blir han folkbokförd som en ABF-relation.

Jag hoppas de godtar alla papper och vi får igenom det. 

Den konstiga läkaren ringde igår och svamlade så väldigt, men jag tror jag blev sjukskriven 2 veckor till. Sen tänkte jag börja jobba, jag börjar känna mig lite bättre för varje dag även om sorgen fortfarande finns där. 

****
Igår rök jag och maken i hop så väldigt. Egentligen om ganska löjlig sak, men jag blir så fruktansvärt sårad och ledsen så jag är faktiskt fortfarande ledsen idag. Det hänger liksom som ett moln över mitt huvud. 

Maken släpper allt ganska fort och är ju som ni vet inte så kommunikationsbar när det gäller känslor och konflikter. 

Så idag är en ledsen och tråkig dag, den lilla livsandan jag hade jobbat upp är nu borta igen.  

Att det inte blir nån uteritt på lördag heller gjorde inte saken bättre. Hoppas verkligen det blir nån ridning på fredag nu då. 

****

Nu är det bara Robban och hjälpen med lavemangen som är kvar. Ska ringa veterinären i eftermiddag. 

*****

Har inget vettigt att skriva idag. Ledsen :(

Trött på att kämpa och försöka vara stark hela tiden. Jag är så trött. 

Kommentarer

  1. mary24 september 2013 kl. 12:22

    Så typiskt att man ryker ihop när sorg och trötthet tar all energi. Skickar solsken och styrka!

    SvaraRadera
  2. Anonym24 september 2013 kl. 12:34

    Hjärtat. Du behöver inte alltid vara stark. Även du måste tillåta dig att vara svag ibland. Hur ska du annars kunna samla kraft att ta dig vidare....
    Kram <3
    /Vivela

    SvaraRadera
  3. Malin -Änglamamma och gravid24 september 2013 kl. 14:22

    Ja, alla bearbetar sorgen olika, har olika behov. Vi kunde/kan också bråka över smågrejer. Jag blir ledsen för att N inte vill åka till barnkullen lika ofta som jag, men har fått börja inse att han inte har samma behov av att åka dit som jag har. Man får känna sig ledsen och trött, det är en del av sorgen. Jag var jättetrött hela tiden i början.
    Kram <3

    SvaraRadera
  4. Camilla24 september 2013 kl. 19:37

    Vännen, du behöver absolut inre vara stark. Inte heller känna press att gå tillbaka att jobba. Om du vill så kan du arbetsträna och ta en deltidsjukskrivning och skynda dig långsamt upp till normaltid.
    Det här konflikter, allting dras till sin spets och filter saknas för allt: ilska, frustration, tålamod, förmåga att ta beslut, stresstålighet. Försök att inte glömma att prata med varandra. Kram
    Http://omlivetefter.blogspot.se

    SvaraRadera
  5. Anonym24 september 2013 kl. 22:06

    Så sant som alla skriver, svårt och arbetsamt att sörja men ändå klara att leva. Du är bra ta det lugnt, ni bråkar för att ni båda är slutkörda och trötta. Jag hoppas livet blir lättare såsmåningom och att ni får lycka. Varm kram Kristina

    SvaraRadera
  6. Jeane Quidote24 september 2013 kl. 22:49

    Kram kära du, kram!

    SvaraRadera
  7. Anonym25 september 2013 kl. 02:49

    Gå unge tillbaka för tidigt. Delsjukskeivning är Absolut värt att tänka på.
    Du behöver inte vara stark hela tiden. Det är jobbigt och slitsamt att sörja. Klart du blir sliten.....
    Ta vara på dig själv och var snäll mot dig själv.
    Kram
    Ahm66

    SvaraRadera
  8. Anonym25 september 2013 kl. 02:50

    Gå inte ska det stå....

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer