Vecka 12 (11+5)
Jag sa till maken att jag faktiskt tycker att magen har växt, jag kan liksom inte dra in den längre utan den putar ut under tröjan. Han höll faktisk med och tyckte oxå magen hade växt, skönt för häromveckan tyckte han jag bara var lite "småtjock".
Det snurrar så himla mycket konstigt i huvudet. Allt ska tydligen processas i min hjärna. I dag såg jag en barnfamilj med barnvagn och skrikande barn. Så tänkte jag: herregud, är det jag om 9 månader?
Sen spanade jag på barnvagnar, barnkläder och funderade över inredningen här hemma. Sen kom jag skräckslaget på det här med katterna- hur ska det gå?
Sen funderar jag såklart på lite tyngre saker; kommer jag bli en bra mamma? Hur ska jag berätta för barnet att hon är en Riga bebis? Vad kommer alla runt oss säga? Lever bebisen? Tänk om hon är sjuk? Tänk om jag inte klarar av förlossningen? Hur kommer vårt liv bli?
Herregud, det här är bara en bråkdel av allt som snurrar, det är en blandning mellan lycka och skräck.
****
I dag har vi varit ute på en rejäl långpromenad, det var så himla skönt, fåglarna kvittrade och solen sken. I bland blir jag så lycklig av det lilla i livet.
Jag blir ganska trött fort och har inte alls samma energi som förut, jag brukar härja runt mest hela dagarna annars.
Kanske jag fått en släng av latmask?
****
För nån timme sen tog jag av Greta tratten. Gladare katt har jag sällan sett. Jag tror hon tvättar sig fortfarande.
Det snurrar så himla mycket konstigt i huvudet. Allt ska tydligen processas i min hjärna. I dag såg jag en barnfamilj med barnvagn och skrikande barn. Så tänkte jag: herregud, är det jag om 9 månader?
Sen spanade jag på barnvagnar, barnkläder och funderade över inredningen här hemma. Sen kom jag skräckslaget på det här med katterna- hur ska det gå?
Sen funderar jag såklart på lite tyngre saker; kommer jag bli en bra mamma? Hur ska jag berätta för barnet att hon är en Riga bebis? Vad kommer alla runt oss säga? Lever bebisen? Tänk om hon är sjuk? Tänk om jag inte klarar av förlossningen? Hur kommer vårt liv bli?
Herregud, det här är bara en bråkdel av allt som snurrar, det är en blandning mellan lycka och skräck.
****
I dag har vi varit ute på en rejäl långpromenad, det var så himla skönt, fåglarna kvittrade och solen sken. I bland blir jag så lycklig av det lilla i livet.
Jag blir ganska trött fort och har inte alls samma energi som förut, jag brukar härja runt mest hela dagarna annars.
Kanske jag fått en släng av latmask?
****
För nån timme sen tog jag av Greta tratten. Gladare katt har jag sällan sett. Jag tror hon tvättar sig fortfarande.
Jag hade samma tankarsom du har nu! Och om 9 mån har du också en skrikig unge. Min är 2v och har kraftiga lungor, på gott och ont. Mina två katter är hur coola som helst, avvaktande men ogillar skriket.
SvaraRaderaEnda råd jag kan ge är att försök håll igång fysiskt så länge det går, du vinner på det i längden. Och glöm inte kniiipövningar! :-D
Tröttheten är normal för graviditeten! Man är aldrig så trött som de första månaderna. Man växer med barnet som förälder och dina funderingar är nog helt normala.
SvaraRaderaHörde på radio att det fanns grupper för föräldrar som gjort äd och hur man pratar om det med barnen etc. Tyckte det verkade bra, kanske nåt att kolla upp! Vi har gjort ivf och jag tänker att om man är öppen inför vänner och familj med detta så blir det ingen stor grej att berätta för barnen heller. För visst har de rätt att få veta.
SvaraRaderaÅh du kommer att bli en fantastisk och underbar mamma. och att ni får en Rigabäbis, spelar knappast någon roll. Då ditt barn får höra hur ni längtat och kämpat som få, för att få ert barn så spelar det ingen roll var han eller hon är skapad.
SvaraRaderaMassor med kramar från Lena och missarna