Barnlöshet på jobbet...

Vi jobbar i team på jobbet och vi är två team som han handledning varannan vecka. Det är sällan vi pratar privatsaker på det här jobbet, men i går på handledningen lyckades jag både berätta att min mamma har asperger/utvecklingstörning och att jag är barnlös.

Dett uppkom då en ung kollega är nygift och trött och alla tjatar om att hon kommer snart vara med barn och hon vill vänta två år.

Detta diskuteras dagligen- att vilja ha barn och inte. Vilka som har stora barn och att man bara kan skaffa osv osv...

Oftast brukar jag gå därifrån. Men i går sa jag i från- att man kanske ska passa sina ord och att skaffa barn inte alltid är så lätt, att jag är 40 och barnlös och de kanske kan dra lite slutsatser från det. Sen sa jag inte så mycket mer, kändes inte så lämpligt att säga nåt heller då alla i teamet är under 27 och inte alls där än och ta det när det är 4 min kvar på handledningen....Nää..

Psykologen som har handledningen sa att han varit i samma situation och förstod precis vad jag menade.

Däremot uppkom det att en kollega i 50-års åldern är gift men barnlös med katter. Det ska jag forska lite mer i.

****
I dag är det hästar i alla fall. Skönt att få arbeta med kropp och hjärna och att få annat att tänka på. Denna vecka blir det ridning bara 1 gång tyvärr, tråkigt då jag skulle behövt fler gånger.

****
I dag kommer den nya städerskan för första gången, väldigt spännande och skönt då det är väldigt stökigt här efter helgens bravader...