Jaha?

 I dag ska jag ha samtal med chefen om jag får vara kvar eller inte på jobbet.

Känns väldigt pirrigt och jag vet ärligt talat inte alls hur hon resonerar. Det jag vet är att vi inte riktigt är på samma våglängd och jag inte har den utbildningen (har motsvarande) hon tycker man ska ha.

Denna vecka blir sjukt intensiv:
Måndag: måla klart möbeln
tisdag: ridning
onsdag: konferens med övernattning
torsdag: konferens och jobbar kväll
fredag: jobbar kväll i stallet

Förutom det så har maken beredskap och så jobbar han kommande helg.

Några oroande saker: Övernattning innebär dela hotellrum med en kollega, jag kan inte sova med andra människor. Gode gud.

Kvällsjobbet på fredag i stallet innebär att jag är helt själv och det har jag aldrig varit, ett mastodontpass mellan 17-21. Dessutom ska jag utfodra alla hästar och hjälpa att låsa. Det har jag heller aldrig gjort. Dessutom så har gestaporidläraren lektioner under kvällen..Gode gud.

****
Är mkt piggare i förkylning, fortfarande lite hostig och snorig. MEN på bättringsvägen. Skönt!

I går var jag och köpte tyg och färg till hallmöbeln, nu ska den tråkiga trä möbeln bli vit!
Promenad i solen i går, fantastiskt!


Roligt!

Kommentarer

  1. Anonym21 januari 2013 kl. 07:27

    Lycka till idag! Kram /Åsa

    SvaraRadera
  2. Anonym21 januari 2013 kl. 18:21

    Hur har det gått?

    //Therese

    SvaraRadera
  3. mary21 januari 2013 kl. 19:28

    Vilken dag full av utmaningar! Hur gick det?

    SvaraRadera
  4. Lena21 januari 2013 kl. 23:21

    jag håller tummarna att det gått bra idag.
    Alla människor där ute har faktiskt inte rätt utbildning för det arbete de utför. Och tack och lov så kan de passa alldeles utmärkt till sin plats ändå.

    Jag vet ju inte men jag tror att du är kvinnan på rätt arbete, detta efter att jag läst lite om dina arbetsmödor, och vet lite om vad du är för en...=)
    Hoppas att din chef upptäckt det och ger dig beröm !!

    Kramar från Lena och missarna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer