Helvetes jävla skit

Jävla skit minus skrattar mig i ansiktet. Alla gravida kollegor överallt. Elever. Varenda människa.

Men inte jag.

Aldrig jag.

suck.



Kommentarer

  1. Allting går.. eller?16 maj 2012 kl. 20:01

    Nämen näee, fysjutton vad orättvist detta är! Man blir bara helt trött. Tänker på dig. Massor! Kram

    SvaraRadera
  2. Cecilia16 maj 2012 kl. 20:02

    Ja vaf faaan då. Det måste ju ligga en förbannelse över mig?

    Kram!

    SvaraRadera
  3. waterlily16 maj 2012 kl. 20:08

    Massor med kramar till dig!

    SvaraRadera
  4. Lena16 maj 2012 kl. 20:12

    nej nej NEJ !!!
    Har tänkt på dig idag...
    Och livet är inte lätt eller
    rättvist på nåt sätt..=(

    Jag vet inte vad jag ska säga för det finns ju inga
    ord som hjälper. Och hur ska man hitta nån mening med sånt här?

    Mängder med kramar och kraft till dig/er.
    /Lena och missarna

    SvaraRadera
  5. sissan16 maj 2012 kl. 20:29

    är så himla ledsen för er skull
    stor stor styrkkram

    SvaraRadera
  6. Dina16 maj 2012 kl. 21:21

    Många kramar.

    Jag förstår att det måste kännas jobbigt att se alla andra få så himla lätt allt man vill ha.

    En dag snart hoppas jag att du får det du jättegärna vill ha.

    Har du funderat mer på insamling och surrogatmödraskap?

    SvaraRadera
  7. Jeane Quidote16 maj 2012 kl. 21:28

    Vet hur det känns! Som att livet suger.
    Skickar stor kram!

    SvaraRadera
  8. Anonym16 maj 2012 kl. 22:49

    Fy fan va orättvist! Det finns nästan inga ord, är så ledsen för er.
    Jag skulle lätt bidra till en insamling by the way...

    Styrkekramar /U

    SvaraRadera
  9. nenne16 maj 2012 kl. 23:38

    Har tänkt på dig idag och lider så f-bannat med dig men kan ju inte trösta :-(
    Fler kramar!!!

    SvaraRadera
  10. Elle17 maj 2012 kl. 09:32

    Jävla skitfaaaaan och massa mer fula ord... Så fruktansvärt tråkigt :((((. Tänker på dig!

    Kramkramkramkramkram

    SvaraRadera
  11. Malla17 maj 2012 kl. 13:01

    Kraamaar!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ruvardag 10

Bild
I går var jag tillbaka på intervju nr 2 och fick träffa chefen som berättade mer om verksamheten. Det är mycket större än jag trodde, de har många projekt och vill gärna ha fler projekt. Där jag ska jobba så är de 2 st där man handleder grupper och individuella planeringar. Hon frågade om hon fick ringa min chef. Visst gör det. (vad det nu är för nytta med det) Sen fick jag träffa den ena av medarbetarna som berättade mer konkret hur de jobbade, vad de gjorde och att de måste visa resultat. Hon var otroligt sympatisk och jag tyckte om henne på en gång. Hon sa att det inte var stressigt men rörigt. Mycket samarbeten med myndigheter och många projekt. De jag ska jobba med har varit där i många år. De frågade lite om mig och jag berättade, hon frågade om barn och jag sa att vi hade en som som dog men att vi gärna vill försök igen. Vi prata lite om konsekvenser och fördelar. Sen när jag skulle hem lånade jag deras personaltoalett där de hade klistrat upp citat, gruppbilder och en mas...
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. ...
Läs mer

Nu är vi föräldrar!

Allt gick bra i morse, vi var jättenervösa men när väl lille Alfred skrek som en stucken gris när de tog ut honom så släppte allt. Jag grät och jag tror tom maken grät.  Klara var pigg även hon och skrek massor. Jag fick inte se dem så mkt utan de försvann till neo med maken. Som förövrigt fått sitt första babykräk på sig ;kr Nu har vi fått fika, maken har gått till neo och mig klämmer de på magen 1 gång i halvtimmen för att kolla livmodern.  Vi kommer ligga här o barnen på neo tills det finns plats till oss där.  Jag vet inte så mkt förutom att de vägde kring 2050 kg resp 2500 Ungefär.  De ligger nu med cpap o sond.  Snart ska jag få sätta mig upp och bli av med kateter.  Har massor att berätta men det tar vi sen. 
Läs mer