Födelsedag och besvikelse

gnällinlägg:


Helgen avslutades med 39 graders feber så jag fick bli hemma både måndagen och tisdagen. Nu mår jag bättre men har en elak hosta, idag valde jag dock att åka och jobba i stället.


Jag gillar att bli uppvaktad på min födelsedag, det är nog något som hänger kvar sen barndomen då jag inte blev firad alls. Maken vet att jag älskar presenter, tårta och att få bli lite uppvaktad. På senare år räcker det med att man kommer i håg mig (men gärna en present :-)


Maken kände sig hängig så även han höll sig hemma i går, han hade ingen feber men en "mancold" dvs han är döende av en manlig förkylning. Så han sov sig mest genom dagen (han älskar att sova och sover gärna även om han inte är sjuk) pustar och stånkar och har värsta offerkoftan på sig.  Inget grattis, ingen tårta- förutom en grattis kommentar på FB. Alltså, han ansträngde sig inte ens.


Jag hade lite feber, otäck hosta och trött men tvättade, förberedde middag, skottade, hämtade barnen tidigare(han sov och verkade överraskad att jag hade hämtat dem utan han märkt det) osv. En vanlig dag. När barnen kommit hem fick jag lite presenter av honom, det blev jag glad över. men jag hade blivit gladare om han sagt grattis åt mig och...ja vad som helst faktiskt.


Jag kände mig väldigt bortglömd och sa det till honom. Att jag är lite känslig när det kommer till min födelsedag och han kunde ju faktiskt bemödat sig med att säga grattis. Jag kände för att ta presenterna och kasta ut dem genom dörren. Jag försöker att repetera det min terapeut säger till mig; att jag har för höga förväntningar som andra aldrig kan uppfylla. Att jag måste sänka dem och sluta grubbla så mkt.


I dag valde jag att åka till jobbet ändå. Jag står inte ut att vara med maken en dag till. Jag är hostig och lite snuvig men mycket lycklig över att vara på jobbet.


Jag vet inte alls hur jag ska göra med ridningen i morgon. Hoppas jag blir piggare för i morgon är det markarbete och det är det roligaste jag vet.



Kommentarer

  1. Hej Cecilia! Jag är ledsen att säga det, men jag tycker att din terapeuts råd inte alls är tillämplig här. Jag hade blivit både ledsen och förbannad om min man hade glömt min födelsedag- kan det verkligen vara "för mycket begärt" att förvänta sig att ens livspartner ska säga grattis och vilja fira? Du har ingen skuld här utan det är din man som faktiskt betett sig som ett r*vhål här- särskilt när han VET hur viktigt det är för dig =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite så känner jag det, men vill ändå inte verka otacksam. Känner mig bara..lite bortglömd.

      Radera
  2. Håller med, tycker terapeuten har helt fel där. Att få ett grattis på sin födelsedag är verkligen inte att ha höga förövningar. Höga förväntningar är kanske att han skulle fixa världens överraskningsfest eller planera en hemlig resa eller så. Allt det andra hör till vanligt hyffs och något man gör automatikst för den man älskar.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast när terapeuten pratar och säger alternativa tankar låter allt så klokt. Men sen när jag ska praktisera det så...Inte vet jag...

      Kram

      Radera
  3. Fast nu hade han väl inte glömt? Han hade uppmärksammat födelsedagen, tänkt och köpt presenter. Annars hade han väl köpt en trisslott på sin höjd. Det är väl att han tänkt till som är viktigare än att han glömt att säga grattis? Jag har alltid varit lite känslig för födelsedagen jag med eftersom jag har en skitdålig födelsedag som alltid hamnar i skymundan av julen men efter att jag blivit mamma så har den egocentriska "alla borde uppmärksamma mig" nästan försvunnit då det viktigaste för mig är barnens födelsedagar, det är ju en prestation av mig och därför mina dagar också. och i ärlighetens namn är min respektives dag inte heller viktigaste i världen så jag kan inte förvänta mig nåt annat. Försök att tänka på vad han faktiskt gjort och inte vad han inte gjort. Men en mancold ja det är nästan spöstraff på den ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej inte att köpa presenter men på själva födelsedagen kunde han ju åtminstone säga grattis. det tycker jag inte är för mkt att kräva?!

      Jag håller med, barnen är viktigast. Det har blivit bättre det där med jul och födelsedag. Ska försöka tänka så :-)

      Eller hur?! Vad är det med män och sjukdomar?

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Vila i frid älskade Isak

Bulimi