En svacka

Mensvecka och en svacka igen. Eller svackan har jag nog haft ett längre tag men allt blir värre vid mens. 

Förskolestarten har varit spännande, fantastisk och väldigt slitsam. Jag är den som hämtar och lämnar samt lagar all mat, planerar och sköter det mesta. Samt jobbar. Stressar runt som en galning och hinner ingenting emellan, stressar på jobbet och därifrån. Stressar för att laga mat, tvätta och sköta katter. Försöker sitta mkt med barnen och bara finnas. Leka med Robban. Förbereder middagar på kvällar och morgon. 

Alfred är sååå ledsen när jag lämnar och sover dåligt vilket gör att han inte är en trevlig kille på eftermiddagarna. Han skulle behöva vara hemma längre med någon av oss och vänta med inskolningen. 

Klara däremot är överlycklig och kastar sig in när vi anländer, lär sig massor och vill inte gå hem. Så olika de är. 

Men det äter i mig. Alfred. Att jag inte finns där. Att jag inte orkar, tjatar och skäller. För så känner jag mig även om jag inte är så hela tiden. Jag orkar inte vara en bra mamma. Det tär. Jag får ångest och sömnsvårigheterna är tillbaka delux. 

I dag hade han inte sovit mkt och var som ett vrak här hemma. Stackars Alfred. 

Katten Robban är som en tjutande siren. Skriker och gapar och vill ha uppmärksamhet. Det har blivit mycket värre sen vi tog bort Stiina. 

*****
Ja, ni hör. Hela veckan har varit rätt bedrövlig och jag är trött. Så trött. 




Kommentarer

  1. Skuldlägg inte dig själv för att Alfred är på förskolan! Slår vad om att han bara är en något mer aktiv kille som bearbetar fler intryck än Klara just nu. Alla barn har ledsna perioder, bara vid olika tidpunkt. Han har det bra på förskolan!! Jobbigt att läsa att du får dra hela lasset själv hela dagarna :( usch det är slitigt med småbarn, speciellt när man har fler än en! Varit i samma sits som er med bristvpå barnvaktsmöjligheter och avlastning. Kanske kan fundera på att anlita någon bekants tonårsdotter/son ett par timmar per vecka eller varannan?? Guld värt att bara få komma iväg du och mannen med jämna mellanrum!!
    Hoppas det lättar snart för dig! <3
    //skånemamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fin kommentar. Jag blir alldeles gråtig.

      Det har jag funderat på och frågat runt. Inget napp än.

      Tack o kram

      Radera
  2. Låter hårt, men låt barnen vara längre på förskolan, de sover ju ändå mycket av tiden där, och du slipper stressa.Alfred kommer att vara glad om några v. jag lovar! som skrivet ovan, barnen har det bra på förskolan! mvh elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanken har slagit mig men vi väntar tills januari. Mitt hjärta klarar inte av det än.

      Radera
  3. Känner precis som du men är fortfarande hemma med mina twins som är i samma ålder som dina. Jag tycker inte jag hinner något, är ständigt dödstrött och säger bara nejnejnej hela dagarna. Ångesten för att vara en dålig/tråkig mamma finns ständigt där. För att trösta mig brukar jag tänka att det som gör mig dödstrött och tråkig är ju att jag försöker göra det bästa för mina barn. Alla dessa nej är för att de inte ska skada dig och att man säger till visar att man bryr sig. Kämpa på och skuldbelägga inte dig själv utan tänk vilken fantastisk mamma du är som gör allt detta för att du älskar dina barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så lätt att tänka så. Jag ska försöka men tyvärr så känner jag ändå skuld.

      Just nu är det kämpigt. De röjer o röjer.

      Radera
  4. Åh så fullt upp du har. Du klarar det bra men jag förstår att det inte känns bra att lämna en gråtande kille på dagis. När mitt barnbarn hade en sån period den första tiden så la personalen en fotboll på golvet vid hans hylla. Han ÄLSKAR fotboll. När han såg bollen så hade han inte en tanke på att vara ledsen =) Fråga personalen om han gråter länge efter att du gått. Det brukar ju vara så att de klarar sig bra och torkar tårarna så snart föräldern gått ut genom dörren.
    Försök att hitta lite vila där du bara gör något för dig själv i allt detta vardagskaos.
    Kramar från Lena och missarna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Vila i frid älskade Isak

Bulimi