Sjukdomar o kalas

Jag som trodde jag tappat rösten i onsdags så var det ingenting emot i torsdags. Jag kunde inte kraxa fram ett nya ord. Så otroligt frustrerande och irrieirande. Som tur var jobbade jag, eller ja. Tur och tur men jag kunde i alla fall vara rätt tyst.

Eftersom nya chefen fipplat till min lön så fick jag nu en löneskuld och får således igen lön på två månader, detta kunde jag naturligtvis inte ringa om själv så min kollega fick ringa till löner istället för mig. 

Sen kunde jag inte ringa andra jobbsamtal så det fick en annan kollega göra. Men kan tycka att det är lite kul, men det var mest frustrerande att inte kunna göra sig förstådd. 

På det kom även hostan. Och som jag hostar. Man kan ju bli galen för mindre. Men i övrigt var jag inte sjuk alls. Kände mig inte ens dålig.  Men på fredag eftermiddagen kom frossan och febern, att vara sjuk med superpigga 14 mån tvillingar är inget jag rekommenderar. 39 grader hade jag på kvällen, jag 

klara är rätt hostig och Alfred var hostig men på bättringsvägen, han har däremot värsta astman trots medicinerna. Så släpper det inte i morgon får vi kontakta sjukvården. Den enda som är frisk är maken och tur är väl det för han fyller år i morgon. 

I dag har jag varit mkt piggare förutom den eländiga hostan, att sova på nätterna går knappt. Jag har alltså inte pratat på 4 dagar snart, för en pratkvarn som jag är det sensation! 

Jag hoppas jag är piggare i morgon, då är det nämligen ridning och markarbete som är det roligaste på hela terminen. 

Solig promenad i området.