Att gå, vikt och klimakteriet

En liten uppdatering om de små trollen. Idag fyller de 14 månader! Helt fantastiska, underbara och goaste tvillingar. 

Klara
Ställer sig upp och går något steg utan att hålla i sig. Förstår instruktioner som tex lägg strumpan i tvättkorgen. Vill gärna mata Alfred, borsta tänderna på honom och ge honom nappen för att i nästa sekund ta tillbaka dem lika fort igen ;)
Har ett rejält humör och skriker av ilska om hon inte får som hon vill, vevar runt sig och puttar omkull Alfred.  Älskar att krama oss och man får en rejäl kram av henne. Pratar mkt och kan ca 10 ord även om det mesta är "adäng". Kan barnsångerna och klappar händerna, öron och mage när man ska i sången. Blir överlycklig om hon får beröm. Hatar att borsta tänderna. 

Alfred 
Är nu mer riktigt glad och har sällan napp på dagarna. Hela hans liv går ut på att försöka gå och klättra överallt. Uppskattar inte alls syrrans omsorger. Älskar att bli buren och då gå runt att titta på saker och peka och säga där eller titta. Pratar även han ca 10 ord, förstår dock inte instruktioner lika bra. Klappar ofta händerna i tid och otid. Inte så kramig men vill gärna sitta i knät. Älskar mat överallt annat. Även mediciner och borsta tänderna är toppen.  Blir inte så ofta arg utan blir väldigt ledsen istället och dunkar då huvudet i väggen. 

Vill gärna att de börjar gå nu så det sitter innan förskolan. 

*****
Vi är mest på öppna förskolan på veckorna, barnen trivs och även jag. I måndags träffade jag ett helt gäng med trevliga mammor som jag tog en långpromenad med.  I dag träffade vi en av dem och bytte telefonnummer med henne. Så tråkigt att jag blir så lycklig av så lite, det brukar ju oftast rinna ut i sanden och jag känner mig så bränd på kompisrelationer och blir så sårad av så lite. Trots jag är 40+ så går kompiskänslorna inte över. Jag är såååå rädd att man inte ska gilla mig, tror alla ogillar mig osv. 

Sån är jag tex inte på jobbet där jag är tvärsäker på mig själv och totalt orädd. Även på nya arbetsplatser. Märkligt det där. 

I alla fall har vi haft en trevlig vecka och i dag var vi till fotbollshallen där barnen fick rusa av sig. Väldigt uppskattat och de är helt utslagna sen. En annan mamma slängde lite dumma kommentarer omkring sig som fastnade. 

Jag verkar vara känslig idag. 

Eller ofta nu för tiden. En tanke slog mig om klimakteriet. Kanske jag är på väg in där? Mensen är skum, humöret, sömnen likaså och i går var jag alldeles svettig. Vafan. 42 och redan? Jaha. Jaja. Nån gång ska man väl dit oxå. 

*****
Nu håller jag på att samla på mig kläder till dagisstarten, vinter och höst. Allt gånger 2. Herregud vad saker som ska införskaffas- det är dessutom en riktig djungel. Skalkläder, galon, vinter och gu vet allt. Letar mest på begagnade sidor. 

*****

5,5 kg ner nu! Som jag kämpar! Heja mig! Så himla stolt och i går fick jag köpa nya byxor för mina gamla tappar jag. 

Kommentarer

  1. men sjutton också. Skrev ett långt inlägg som bara försvann =(
    Heja dig som är så duktig med vikten. Håller tummarna att det går bra framöver också.
    Detta med vänner känner jag igen. När jag blev sjukpensionär så försvann många av mina vänner som jag umgåtts med. Mest för att jag inte orkade hålla kontakten men jag saknar detta att andra vill vara med mig. Tur att jag har vänner som finns kvar i ur och skur.
    Så duktiga de är dina små. Känner igen det i mitt ena barnbarn som pratar massor men inte mycket av det är begripligt HAHA. Glad som en lärka för att sekunden efter bli tvärilsk då nåt går fel. Tur att de är söta =)

    Hoppas ni får en underbar helg.

    Kramar från Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det tråkigt när det försvinner!

      Tack och kram

      Radera
  2. Hmhmhmh undra vem Klara har ärvt sitt humör efter??? S verkade väldigt lugn när jag träffade honom så svårt att tro att det är efter honom... ;-)

    Min man säger att Ronja som bara är 3,5 vecka redan har sin mors humör....


    Vilken storlek har de i kläder nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha;) jag är nog skyldig.

      Klara 80 och Alfred 86. De har haft de storlekarna väldigt länge nu. Alfred hoppade över 80.

      Radera
  3. Men - nog är det väl du som vuxen som bestämmer när barnet får ha nappen? Eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en konstig kommentar tycker jag, anonym såklart.

      Cecilia, tycker också du är grymt duktig och kämpar med vikten. För mig går det sämre.

      Trevlig helg! Kram

      Radera
    2. Ja, det var det. Så skriver man nog om man inte följt oss tidigare.

      Tack! Det tycker jag med. Som jag kämpar!

      Kram

      Radera
  4. Ang klimakteriet.. Det kollar du lätt upp med ett blodprov hos läkaren.
    Gjorde jag förra hösten

    /Annika K

    SvaraRadera
  5. när ska de börja?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Viktiga händelser och mindre kärlek

Åter arbete och dålig förskola