Besök och nattskrik
I dag är det dags för jobb igen, det ska bli skönt att få komma i väg en stund. Men någon av katter hade sovit på mina jobbkläder så det första jag fick göra var att rolla dem, ändå låg de uppe på tvättmaskinen. Förbaskade katt.
I dag kommer även dalakompisen hit. Som jag har längtat efter henne!
Jag vet inte riktigt hur vi ska göra med sovandet, vi skulle haft ett rum till. Det vore toppen. Hon sa att hon kunde sova inne hos barnen men efter denna vecka känns ju inte det så bra. I natt skrek Klara mellan 02-03 och Alfred mellan 03-04. Det har varit mkt nattstök nu ett tag, jag gissar att det hör till men det gör inte saken lättare för det.
****
Gårdagen var även det en lugn dag, en del gnäll på eftermiddagen men mest för att det är omöjligt att få Klara att somna. Så det blev att promenera ut igen, jag tror jag var ute och traskade 4 gånger i går. Jag längtar verkligen till sommaren då man slipper overaller och vantar och annat jox utan bara kan sätta dem i vagnen.
Alfred blir bara goare för varje dag, så mkt frustration har släppt sen han började krypa. Han är en mkt gladare och nöjdare bebis medan Klara faktiskt börjar bli tvärtom.
Hon är omöjlig att klä på, byta på, mata och söva. Man är helt svettig innan man är klar med henne.
I dag kommer även dalakompisen hit. Som jag har längtat efter henne!
Jag vet inte riktigt hur vi ska göra med sovandet, vi skulle haft ett rum till. Det vore toppen. Hon sa att hon kunde sova inne hos barnen men efter denna vecka känns ju inte det så bra. I natt skrek Klara mellan 02-03 och Alfred mellan 03-04. Det har varit mkt nattstök nu ett tag, jag gissar att det hör till men det gör inte saken lättare för det.
****
Gårdagen var även det en lugn dag, en del gnäll på eftermiddagen men mest för att det är omöjligt att få Klara att somna. Så det blev att promenera ut igen, jag tror jag var ute och traskade 4 gånger i går. Jag längtar verkligen till sommaren då man slipper overaller och vantar och annat jox utan bara kan sätta dem i vagnen.
Alfred blir bara goare för varje dag, så mkt frustration har släppt sen han började krypa. Han är en mkt gladare och nöjdare bebis medan Klara faktiskt börjar bli tvärtom.
Hon är omöjlig att klä på, byta på, mata och söva. Man är helt svettig innan man är klar med henne.
Underbar och frustrerande ålder, de har kommit till stadiet att de har en egen vilja och visar den! De VILL så mycket, men kroppen lyder inte ännu, och det märks att även små personer blir frustrerade.
SvaraRaderaPrata med dem, resonera, förklara, säg vad du ska göra, varför kläderna ska på, varför mat och sömn är viktigt, vad ska du och ni göra och varför. De fattar mycket mer än vad du ens vågar gissa, och ibland, helt plötsligt, du får ingen förvarning, kommer de att sluta skrika, sparka, slingra mitt i din förklaring. Då har Klara/Alfred lyssnat på dig och fattat att ni har samma mål, t ex "Vi ska till lekplatsen och eftersom det är kallt måste mamma klä på dig overall så att du inte ska frysa och kan leka längre. Om du lugnar dig så kommer vi snabbare ut. Hjälp mamma och sträck på benet, oj vad duktigt, tack så mycket!".
Just åtta månader minns jag var lurigt, eftersom min unge inte hade något aktivt språk då kändes det som att man pratade med en väldigt söt liten grönsak, han svarade ju inte och då fattade han väl inte heller. Trodde jag ja. Det passiva språket var redan på plats och ju mera jag insåg det, desto enklare blev tillvaron. Prata, resonera, var artig, fråga om åsikt, be om hjälp, tacka och säg varsågod. Gör dem delaktiga i det som händer. Förvarna om saker som ska hända "Nu kommer jag med mössan, nu kommer jag med vatten, nu blir det mörkt, nu tänder jag lampan.".
Låt dem vara med och välja enkla saker "Vill du ha denna mössa eller den här andra mössan?". Ta mössan som blicken/handen/foten landar på och beröm för det utmärkta valet.
Det är verkligen en ändlös monolog i början, men det bär frukt. Alla vuxna behandlas på ett visst sätt och barnen vill bli behandlade likadant. Även vuxna som inte pratar (stroke, demens) behandlas annorlunda och ofta sämre än en som kan tala för sig. Om man alltid förutsätter att personen framför en förstår det man gör och säger, så behandlar man dem också annorlunda och mer respektfullt.
Nattgråtandet fick vi ofta tyst på med avsnitt av "I drömmarnas trädgård", ingen aning varför, men när inget annat funkade så åkte plattan fram och 5 minuter av något avsnitt löste allt. Som vuxen är programmen hemskt tråkiga!
Prova om Klara vill äta och dricka ur vuxentallrikar och glas. Min unge tvärvägrade plötsligt barnporslin, och endast vuxengrejer dög. Han ville ha samma porslin och glas som vi. Redan vid 6 månader drack han ur vuxenglas (med svettig vuxenövervakning). Nu funkar både vuxen- och barnporslin igen, men ett tag fanns det inget annat som dög, det var vuxentallrik eller matvägran.
/Dustpuppy
Tack för din otroligt bra kommentar. Jag pratar mkt med dem nu ska jag göra det mer.
RaderaVad är det? Musik? Film? Måste googla.
Då ska vi prova porslin. Bra idé!
Finns på SVTPlay och på Youtube:
Raderahttp://www.svt.se/barnkanalen/barnplay/i-drommarnas-tradgard
Det är en serie tvprogram som gjorts av samma producenter som gjorde Teletubbies, på engelska heter den In the Night Garden. Bättre än Teletubbies, som tur är, men som vuxen så har man tråååååkigt....
/Dustpuppy
Vi 8 månader så sket sig sömnen totalt för oss. Vi kunde få vara vakna i flera timmar med otröstligt barn. Har för mig att de vid 8 mån blir mer medvetna om sin omgivning. Vi fick rådet att lära vår dotter att somna i sin säng istället för i vår säng i samband med kvällsmålet. Alt inte somna i sin säng tillsammans med nappflaskan. Utan alltså somna helt av sig själv. Det var oerhört svårt och påfrestande men efter 10 dagar så var allt bra. Så klart fick vi bättring snabbare än så annars hade vi aldrig orkat (och förmodligen varit ute på hal is). Nu har jag äntligen tagit mod till mig och köpt en bok som en barnpsykolog skrivit. Den heter det Lyhörda föräldraskapet. Vet inte varför jag varit rädd förut för det. Förmodligen för att jag var rädd att min vädligt aktiva dotter kanske hade en diagnos och nu på senare tid var jag rädd att böckerna kanske skulle berätta för mig vilken dålig mamma jag är som tappar tålamodet. Men så klart var det tvärtom och jag kan verkligen rekommendera denna boken till dig. Jag upplever att du är lite som jag. Du sätter höga krav på dig om att lyckas och precis det stod det om i denna boken. Sen tror jag också att du kommer upptäcka mycket igenkänningsfaktorer för Klara. På ett ställe står det t ex att psykologen som skriver känner att visa barn inte är gjorda för att vara spädbarn. De vill så mycket framåt och att inte kunna göra allt är ju en frustration. Precis så har jag sagt om vår dotter till min man. Ines är ingen bebis, har aldrig varit bebis och kommer aldrig vilja vara det heller. Så som sagt. Det lyhörda föräldraskapet renonsernas varmt.
SvaraRaderaVåra somnar i sin säng på kvällarna själv. Eller ja. Klara skuttar ju runt i sängen som Pippi Långstrump.
RaderaDå ska jag köpa den boken! Toppentack!