Ruvardag 4

Dagarna går, men inte tillräckligt fort. Jag vill veta NU om det bor någon där inne. Just nu förhandlar jag med Gud och alla andra makter för att detta ska gå vägen. Jag tror ingen lyssnar på mig.

Denna gång är jag dock lugnare för jag vet att jag inte får gravidsymptom förrän om flera veckor och att få så här tidigt är ju en omöjlighet. Det hindrar dock inte från att jag känner efter hela tiden och toapappersanalyserar varje gång jag är på toaletten.

Som jag hoppas!

****

Nu när jag gått på utredningen så har jag fått lite mer syn på alla mina små egenheter, sånt som stör mig i vardagen. Jag längtar så mycket med att börja behandling så jag blir frisk och kry från allt det här. Min hjärna blir ju liksom överkokt nu av allt analyserande.

Framförallt längtar jag efter att få sova, tänk att få sova en hel natt. Jag minns inte ens när jag gjorde det sist. Nu har jag börjat drömma så mycket oxå, jag gissar att det är alla medicinerna. Men drömmarna är så verkliga, som en film.

****
Sen längtar jag efter en familj, jag blir så ledsen vid jul att vi inte har någon att fira med. Att pyssla och göra fint för vår skull är en sak men att ha en knodd och mysa med skulle göra julen så mycket bättre. Framförallt när vi inte har en egen familj att fira med alls nu, jag saknar mina svärföräldrar oerhört mycket då vi firat med dem i alla år.

5 dagar kvar till julledighet. SÅ skönt.

Kommentarer

  1. Åå hoppas så att ni nästa år får vara en liten familj som firar jul tillsammans!! Håller tummarna stenhårt och ber till alla högre makter som finns!!!
    Massa kramar <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag hoppas så himla mycket jag med!

      Kram!

      Radera
  2. Hoppas så att ni får en fin jul och även ett bra besked om ni har nån liten som ska komma till er. Jag kan nog förstå att du saknar familj att fira med. Önskar er ändå en bra och mysig helg tillsammans med era katter.

    Det kan nog vara bra att be till alla högre makter för man vet ju aldrig. Det kanske är nu det är nån som lyssnar =).

    Massor med adventskramar till er
    från Lena och missarna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är bedrövligt att inte ha en familj att fira med.

      Kram!

      Radera
  3. Jag tänker på dig väldigt ofta. Din historia har berört mig och jag är fascinerad över hur stark du är som person. Om det inte går vägen nu, så finns det ingen rättvisa i världen... Ett barn skulle bli så älskat i dina armar! Jag håller alla tummar och tår jag kan hitta, håller t.o.m Viggos tummar oxå. Det måste gå vägen! <3 // Helle

    SvaraRadera
  4. Jag har nyss börjat följa dig och jag måste säga att jag är enormt imponerad av dig och din styrka.
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ligger en liten kille eller tjej i din mage och växer sig starkare och starkare varje dag som går.
    Många många Styrkekramar!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering