Vecka 23 (22+5)
Vilket bakslag jag hade i natt, GAD med ångest och oro. Det var så länge sen jag hade att jag glömt bort hur hemskt det är.
Jag försökte alla tips och knep jag lärt mig från KBT men det funkade inte alls. Jag vaknade 02.30 och slumrade till en stund vid 4.30 sen var det kört igen. Nu är jag så trött så det snurrar i huvet, jag blev t o m irriterad på stackars katten Stiina som ville gosa med mig. (Nu skrek jag på maken också)
I går var en rörig och stressig dag på jobbet, jag känner mig också stressad över allt jag ska avsluta och göra i ordning innan jag slutar.
Men det som nog utlöste det är att vi ska möblera om och byta rum med varandra. (det betyder att jag inte hinner jobba alls) Nu är det så att vi sitter 2 och 2 och jag sitter med bästa kompisen. Nu ska jag flytta till den elakaste kollegan i hela bygget. Hon har suttit själv och intagit hela rummet som sitt så jag har typ ett litet skrivbord och om jag har tur en lampa. Hon är negativ, elak och väldigt självisk. Minsta lilla någon säger fel till henne får hon utbrott. Hon har ett vikariat som tar slut till sommaren men..men ändå..
Jag förstår hur de tänker, jag jobbar lite och min stackars ersättare 1 dag/vecka i början. Men sen då? Taskigt att utsätta mig för detta mina sista veckor och den stackars ersättaren också.
Sen kom oron för bebisarna, det onda i magen, framtiden, sömnen och allt annat. Så där låg jag och oroade mig över saker jag inte kan styra över.
Bra där.
****
Jag tror jag känner bebisarnas sparkar, jag tror en av bebisarna har siktat på mitt operationsärr i bikinilinjen vilket gör att det känns otroligt obehagligt. Inte alls särskilt snällt.
Sen tycker jag det känns lite märkligt, annorlunda, inte alls som jag tänkt mig, lite obehagligt och konstigt. Lite som om tarmont men ändå inte. Jag känner inget på utsidan när jag håller handen där.
Men också väldigt skönt för då vet jag att de lever.
I övrigt plöjer jag varenda tvillingblogg jag kommer över. Tänk så mycket bra att läsa det finns här ute, hur gjorde man förr?
De vi köpte vagnen av skickade meddelande att de glömt en sittstång till vagnen, så den tänkte jag hämta på måndag och hälsa på mina gamla kollegor samtidigt.
Jag försökte alla tips och knep jag lärt mig från KBT men det funkade inte alls. Jag vaknade 02.30 och slumrade till en stund vid 4.30 sen var det kört igen. Nu är jag så trött så det snurrar i huvet, jag blev t o m irriterad på stackars katten Stiina som ville gosa med mig. (Nu skrek jag på maken också)
I går var en rörig och stressig dag på jobbet, jag känner mig också stressad över allt jag ska avsluta och göra i ordning innan jag slutar.
Men det som nog utlöste det är att vi ska möblera om och byta rum med varandra. (det betyder att jag inte hinner jobba alls) Nu är det så att vi sitter 2 och 2 och jag sitter med bästa kompisen. Nu ska jag flytta till den elakaste kollegan i hela bygget. Hon har suttit själv och intagit hela rummet som sitt så jag har typ ett litet skrivbord och om jag har tur en lampa. Hon är negativ, elak och väldigt självisk. Minsta lilla någon säger fel till henne får hon utbrott. Hon har ett vikariat som tar slut till sommaren men..men ändå..
Jag förstår hur de tänker, jag jobbar lite och min stackars ersättare 1 dag/vecka i början. Men sen då? Taskigt att utsätta mig för detta mina sista veckor och den stackars ersättaren också.
Sen kom oron för bebisarna, det onda i magen, framtiden, sömnen och allt annat. Så där låg jag och oroade mig över saker jag inte kan styra över.
Bra där.
****
Jag tror jag känner bebisarnas sparkar, jag tror en av bebisarna har siktat på mitt operationsärr i bikinilinjen vilket gör att det känns otroligt obehagligt. Inte alls särskilt snällt.
Sen tycker jag det känns lite märkligt, annorlunda, inte alls som jag tänkt mig, lite obehagligt och konstigt. Lite som om tarmont men ändå inte. Jag känner inget på utsidan när jag håller handen där.
Men också väldigt skönt för då vet jag att de lever.
I övrigt plöjer jag varenda tvillingblogg jag kommer över. Tänk så mycket bra att läsa det finns här ute, hur gjorde man förr?
De vi köpte vagnen av skickade meddelande att de glömt en sittstång till vagnen, så den tänkte jag hämta på måndag och hälsa på mina gamla kollegor samtidigt.
Godmorgon ja vad skulle jag göra utan din blogg ;-), skönt att det finns kunskap på nätet. Ang din elaka kollega använd dina gravidhormoner o bitcha tillbaka om hon är elak. GAD eller ej det är ingen dans på rosor att vänta barn, oron kommer o går o det är ganska oskönt med 2 små i magen som buffar o puffar när man tycker sig ha hittat en skön position så det är nog målgången man får fokusera på. Och som sagt tack för att du delar med dig av livet. Kram Emma
SvaraRaderaVad gulligt av dig :-)
RaderaI dag har jag inte varit snäll, trött och irriterad. Tur att det var halvdag.
Kram
Jag har aldrig gillat mina barns sparkar och rörelser i magen. Ja inte annat än att jag vetat att dom lever... Jag trodde att det skulle vara mysiga känslor men icke :) Jag tyckte inte om att bli sparkad på från insidan och tycker inte heller om att bli sparkad på från utsidan, vilket jag blir nuförtiden!! :)
SvaraRaderaAng din ångest och oro är det inte mkt jag kan säga. Det är tråkigt att den tar över så mkt... Men det är ju vad det är. Du är den du är. Du känner det du känner och ALLT är okej!!
Kämpa på!!! Snart får ni äntligen träffa era små!! Snart :)
Skönt att det inte bara är jag.
RaderaJag kämpar, tack för din fina kommentar!