Inlägg

Semester o 5 år

Om En vecka fyller twinsen 5 år! Fem år! Herrgud vad tiden flyger iväg. Barnen är alldeles fantastiska, smarta och underbara.

Vi har redan haft barnkalas, ett ridkalas som var alldeles fantastiskt och underbart. Nu i helgen kommer barnens moster och kusiner, helgen efter kommer deras mormor.
Sen har vi bara en vecka kvar! För första gången på flera somrar vill jag inte tillbaka till jobbet, plötsligt är kaoset hemma underbart och kaoset på jobbet hemskt. 
Jag har sökt en massa jobb, men det var svårare än jag trodde. Vi får se vad hösten har för möjligheter och utmaningar. 

Kaos på jobbet

Jag har trivts bra på mitt jobb, lite upp och ner så där som det kan vara. Men i det stora hela en väldigt bra och trevlig arbetsplats.


De senast halvåret så har det skett stora förändringar, 10 personer har fått gå och mystiska arbetsplaner och beslut har gjorts.


I går kom jag på det. Vi ska arbeta som en annan känd kommun i Sverige, planen och utförandet är exakt som deras.


I höst kommer mitt yrke försvinna och förvandlas till något helt annat. Jag kommer inte ens göra det jag gör i dag. Jag är inte ens säker på att jag vill göra det som ska göras i höst.


Magsår.


Jag letar jobb, men det är dåligt med sånt. Funderar på om jag ska byta bana och jobba med djur i stället? Finns det ens såna jobb för de som inte är djurutbildade?


Eller ska jag börja studera? Vad ska jag bli då?


Oavsett är min (och alla andras här) karriär över.







Första utlandssemestern

I torsdags kom vi hem, nu nästan en vecka senare känns det som vi aldrig varit borta.


Vi reste på torsdagen, flyget gick 06:45. Eftersom det är en nästan brottsligt tidig tid så kom vi på den briljanta iden att bo på Arlandahotellet natten innan. Vi behövde ändå gå upp 4:30 men det kändes mycket rimligare än 03:00.


Resan gick fantastiskt, barnen var superdukiga och tyckte allt var så spännande. De släpade sina egna väskor och ryggsäckar, vi fick minsann inte hjälpa till. Till flygplansstolarna hade jag beställt kritor och målarböcker samt mat förstås. Resan tog bara 3:20, vilket var alldeles lagom.


Hotellet var även det helt fantastiskt, hotellrummet var delat i 2 rum så vi inte störde varandra på kvällen. Massor av aktiviteter, fullkomligt iskalla pooler, berg, stränder och hav. Sådär som det ska vara.


Barnen älskade varje sekund, somnade sent och vaknade 06. Vi föräldrar sprang skytteltrafik framförallt vid måltiderna som var kaos. När barnen äntligen valt klart av den enorma buf…

Whiiiihh

Nästa vecka åker vi!


Klara har redan packat, dvs plockat ur kläderna ut byrån och ställt dem i en kasse i klädkammaren. Vissa kläder hon har kvar ska hon inte ha på sig för de ska vara till semestern.


Alfred berättar varje kväll hur och var han ska åka alla vattenrutschbanor. Han ligger och planerar i vilka pooler han ska bada i och är helt upprymd allt badandet :-)


****
Som jag oroar mig förraförra veckan var det för vattkoppor då en kollega fått det och jag inte har en aning om jag haft det eller inte. Förra veckan oroade jag mig för sjukdomar. Denna vecka för sjukdomar, vädret som inte verkar så bra där nere. Och tänk om vi inte kan åka!!


Jag oroar mig för allt jag ska komma i håg och hinna innan. För allt ska klaffa med flygresan.


Flyget går redan 06:45. Det är ju fasiken omänskligt. Men jag fick det briljanta tipset att boka hotell kvällen innan på Arlanda. Så det gjorde jag men nu oroar jag mig för att det inte är tillräcklig med sängar. För när jag lusläser bokningen är det …

Trots och vara modig

Nu verkar vi har skiftat humörssvängningarna i familjen. Från en arg Alfred till en numer arg Klara. Hur kan man bli så arg när man är snart 5 år? Typ ligga på marken och skrika för att man inte får som man vill?


Alfred är däremot förvandlad till en omtänksam och rolig kille som är helt olik den vi har umgåtts med de senaste månaderna. Vi är tacksamma att de inte har sina utvecklingsfaser samtidigt i alla fall.


Utöver det har det varit en del sömnproblem, barnen har härjat på nätterna, katten greta och maken. Vi har avverkar förkylningar, hosta och magsjuka. I natt har jag i alla fall fått sova 7 timmar med endast 1 uppvak vilket är rekord.


****
I dag ska vi på barndisco som lokala leklandet har arrangerat. Barnen är helt exalterade och överlyckliga. Vi har beställt vår första utlandssemester med all inclusive, bamseklubb och strand. Klara har redan börjat packa och har ställt in en stor kasse i vår klädkammare där hon lägger alla saker som ska med.


****
Det har varit lite skakigt …

Trappa ner mediciner

Jag är som sagt fast besluten att gå ner alla kilo jag gått upp. Men det går ju inte,  jag blir faen TOKIG.


1,3 kg på två månader. Trots rätt matintag och träning. Maken har som sagt rasat i vikt och är snart i mål.


Denna vecka upp 0,2 men mensen har kommit, tillsammans med PMS deluxe vilket är en liten förklaring i alla fall.


Förövrigt har det varit jobbiga veckor, sjuka barn, trött mamma, vakna barn på nätterna, vaken mamma på nätterna.


*****
Jag har börjat dra ner venlafaxin och sen jag började med det så har ångesten ökat och sömnen minskat. Det var då ett par jäkla tabletter jag aldrig lyckas sluta med. Jag har ju bland annat otrolig tinnitus tillsammans med viktuppgång som biverkningar av tabletterna. Jag är trött på dem och vill sluta men det är ju nästan omöjligt.


Så just nu känns det inte som jag är nån trevlig mamma och fru- trött, irriterad och tjock. Trött på maken där det känns som jag bor med en bekant och inte en make. Inte når jag fram till honom heller, inte vill ha…

Viktväktarna

Jag har som mål att gå ner 15 kg. Eller i alla fall 10-12. Eller egentligen så mycket som möjligt.

I 25-årig förlovningsPresent fick maken viktväktarabonnemang av mig i tre månader, han har liksom jag en tendens att överäta. Nu när han nästan vägde 100 kg tänkte jag prova att ge bort ett abonnemang, antingen emottas det bra eller inte. Han blev förvånad och glad.

Förutom det fick han en hotellnatt med frukost utan familjen, det mottogs om möjligt ännu bättre :-)

I alla fall. Den 1 januari drog han och jag i gång, han såklart engagerad och duktig med noll fusk. Han äter semla osv inom poängen, äter god mat och tycket VV faktiskt är toppen. Jag har gått ner med viktväktarna förut men har en tendens till att fuska och ljuga för mig själv. Men nu kändes det annorlunda, nu var vi två!

Så sen 1 januari har maken (utan träning) gått ner 8,5 kg. Jag har gått ner 1 kg. Men va fan liksom! Jag tränar ju dessutom på sats och rider. Går jag ner för det? Nejdå! 1 kg. Det är ju som ett skämt! (jag…