Inlägg

Vabb och Föräldrakurs

I fredags ringde de från Förskolan och sa att Alfred hade ont i magen, så det fick bli en tidig hämtning.


Det märkliga med detta magvirus är att det bara har varit lös mage, han har ätit och lekt som vanligt. Ingen annan i familjen har ännu drabbats. Förutom jag som blivit förkyld.


I dag är alla i alla fall åter på förskolan och jag är på arbetet och försöker jobba igen allt som lagts på mig under veckan.


Att vabba är verkligen ingen höjdare, att vara inlåst i hemmet är frustrerande för alla och syskonslagsmålen avlöser varandra.


Det leks i alla fall mkt häst nu, Klara har fått hästar på hjärnan och leker häst oavbrutet. Vi plöjer också tonvis med hästböcker och hon älskar ridskolan. Så himla roligt!


****
Jag har ansökt om att få gå ABC-föräldrakurs i kommunen. Det är en kurs för föräldrar som vill få verktyg att hantera barn och vardag. Den verkar superbra och börjar i oktober. Jag tror det är nyttigt att få stöd och hjälp i föräldrarskapet för jag ställs ofta inför situationer s…

Sjuk Robban :(

Katten Robban har verkligen tacklat av sen senaste sjukhusvistelsen. Han är om möjligt ännu gosigare, äter lite sisådär och har magrat lite. I dag är det sista kortisonkuren för honom så nu hoppas jag innerligt att han piggar på sig lite. Vidare ska han bara ha underhållsdos med kortisonet och inte i den enorma mängden han har nu.


Jag kom dock på den briljanta idén att beställa hans specialfoder i våtmat i stället, och som han åt! Det uppskattades verkligen av honom, jag vågar inte ge honom för mkt utan i små portioner för att skona hans känsliga mage.


****
I dag är det ridning och jag längtar verkligen, onsdagar är den bästa dagen då vi har en fantastisk sammanhållning i gruppen och superbra ridlärare. Däremot har de förskjutit tiden lite grann så jag är inte hemma förrän efter 22, då är jag verkligen i gasen med adrenalinet som högst och kan omöjligt sova.


Appråpå hästar så var jag och Klara på miniorridning, det var fantastiskt! Gulliga små hästar, fantastisk ridlärare och alla ba…

Förlora arbetet?

De senaste veckorna har jag haft en riktig svacka i ridningen. Jag har haft noll kontroll både gällande min kropp och häst. Det har känts som jag varit en nybörjare igen. Men denna vecka har det äntligen börjat släppa, i onsdags red jag dressyr som aldrig förr och i går hade vi hoppning och jag och min vita springare fullkomligen flög över hindren.


Mer hästar blir det i morgon då Klara har fått plats på en ridskola, det ser vi båda framemot och jag hoppas det kommer bli bra för henne och på en bra nivå.


Tyvärr har ju priserna på ridlektioner skjutit i höjden efter sommarens torka, så ridskolan har höjt priserna med nästan 100kr/lektion. Nu är ju frågan om vi verkligen (jag) har råd att rida två gånger i veckan plus Klaras ridning.


****
En mindre glatt besked var att makens jobb ska säljas eller vad man nu ska säga, eller ja,  delar av personalen. Framtiden är nu oviss och vi vet inte var han hamnar, eller om det helt enkelt kommer att varslas. Det enda vi vet är att affären ska bli …

Gympakaos och miniorridning

Eftersom barnen är fyra är de flyttade från bamsegympan (som de älskar) till Gympakidz. I det inte så välkomnande mailet stod det att inga föräldrar är välkomna med.


Vi förberedde barnen och traskade dit, där möttes vi av en militant tant som puttade ut oss och skyfflade in barnen. Alla barnen skulle stå på led och puttades hårdhänt ihop med varandra, Klara blev djupt olycklig av behandlingen och grät och Alfred såg något förskräckt ut. De flesta barnen verkade vara kring 6-7 år.


Jag hörde Klaras ylande, den skrikande ledaren,  och stampade in och hämtade henne och Alfred och släpade ut dem därifrån medans jag stirrade surt på den opedagogiska ledaren.


Ingen succé. Klara talade sedan bestämt om att hon aldrig mer kommer gå dit och Alfred sa att simning är mer hans grej.


****
I går var jag och Klara på öppet hus på en ridskola, hon satte i sig fyra smörgåsar, klappade hästar och red ponnyrundan två gånger. Sen sa hon: Jag vill börja rida!


Så nu står vi i kö på miniorridning. Hon ä…

Klagomål på förskolan

I dag när jag lämnade så kom personalen inte in, det har varit strömavbrott och det fanns ingen batteribackup på larmsystemet.


Så, återigen en hoppsanplanering som drabbar mina/allas barn.


I morse var det rätt kallt och eftersom vi åker bil hade twinsen inga jackor, Alfred som har svårt med förändringar bröt ihop av att det inte var som vanligt och behöva lämnas ute.


Jag var i valet och kvalet att åka hem och hämta jackor, komma försent till mitt viktiga möte eller hoppas att de snart skulle få komma in.


Nu känns det som helt fel val som gnager i mitt hjärta.


I fredags berättade personalen att barnen ska lämnas på en annan avdelning och äta frukost där. De har inte varit dit och hälsat på, de har inte presenterat pedagogerna för barnen. Detta pga av bristande personalresurser enligt dem.


Återigen dålig planering och utan framförhållning på mina barns bekostnad. Alfred klarar som sagt inte av förändringar om de inte introduceras så han känner sig trygg.


Att då kasta in Alfred på en a…

Åter arbete och dålig förskola

Halva arbetsveckan avklarad och jag älskar det! Fantastiskt att få vara tillbaka och jag är otroligt tacksam att jag är på en bra arbetsplats.


Mindre bra är barnens förskola, Alfred är djupt olycklig och ingen av barnen verkar trivas. Både inomhus och utomhus är riktat mot mindre barnen och det finns ingen stimulans eller främjande för de större barnen. Det är som en förvaringsplats för barn just nu.


Vi är nu flera föräldrar som gått i hop och mailat rektor och ledning och krävt möte. Det här är ohållbart. Mitt hjärta går sönder varje morgon jag lämnar.


Vi får se om vi får gehör för våra åsikter för tidigare då vi föräldrar påpekat situationen har vi fått noll gehör. Rektorn svarar inte ens på mailen.


*****
En annan sak jag är tacksam för är att jag fått en bra läkare, hon har nu två gånger ringt för att höra hur jag mår och hur medicineringen fungerar. Jag måste säga att trots den relativt låga dosen venlafaxin så mår jag mycket bättre. Jag är mig själv igen. Nackdelen är som sag…

Blandade åldergrupper

Så, då är inskolningen snart till ända och jag känner mig inte nöjd. För att korta ner allt som jag iakttagit och som hänt;
Barnen har hamnat på en småbarnsavdelning där vi är äldst och resten är 2 åringar. Det ska dock bli några fler födda samma år men resterande barn, ca 14 st, Är således 2 år. Mina barn har tidigare gått med 4-5 åringar och trivts mkt bra med detta. Under den tiden utvecklades de otroligt mkt och förskolan hade mkt projekt, värnade om utveckling, språk och rörelser. 
Nuvarande avdelning känns mest som förvaring. De är få pedagoger och många barn. Jag hade möte med rektorn där jag framförde mina åsikter. Hon sa att de inte ska hålla på med alfabet o för de större barnen. Jag blev alldeles stum. De andra avdelningarna på förskolan är ca 12 barn med grupper om 1-2 åringar, 3-4,5 och 5-6. Det är bara vår avdelning som är stor och blandad och de har inte heller delat upp vår avdelning åldersrelaterat utan blandat i en stor röra. Mina barns grupp har endast 1 st 4 åring …