Gympakaos och miniorridning

Eftersom barnen är fyra är de flyttade från bamsegympan (som de älskar) till Gympakidz. I det inte så välkomnande mailet stod det att inga föräldrar är välkomna med.


Vi förberedde barnen och traskade dit, där möttes vi av en militant tant som puttade ut oss och skyfflade in barnen. Alla barnen skulle stå på led och puttades hårdhänt ihop med varandra, Klara blev djupt olycklig av behandlingen och grät och Alfred såg något förskräckt ut. De flesta barnen verkade vara kring 6-7 år.


Jag hörde Klaras ylande, den skrikande ledaren,  och stampade in och hämtade henne och Alfred och släpade ut dem därifrån medans jag stirrade surt på den opedagogiska ledaren.


Ingen succé. Klara talade sedan bestämt om att hon aldrig mer kommer gå dit och Alfred sa att simning är mer hans grej.


****
I går var jag och Klara på öppet hus på en ridskola, hon satte i sig fyra smörgåsar, klappade hästar och red ponnyrundan två gånger. Sen sa hon: Jag vill börja rida!


Så nu står vi i kö på miniorridning. Hon är väldigt försiktig och lite rädd men det glädjer mig att hon vill börja rida, att tillbringa några timmar i stallet på helgen gör mig mer än lycklig.


Under tiden vi var i stallet var Alfred och pappan och handlade kläder, Alfred är mycket bestämd med sitt klädesval och det mesta jag köpt duger inte. Så nu fick han välja själv. I dag hade han de nya kläderna och var överlycklig.


Älskade barn <3

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering