Hästar och utveckling

Under våren tycker jag att min  ridning har utvecklats, från skräck till förtjusning och en del olater har försvunnit. Hoppningen har gått riktigt bra och de hästar jag förut tyckt varit svåra, har jag haft lättare att rida än förut.


När jag anländer till stallet springer jag alltid bort till tavlan där det står våra namn, vad vi ska göra och vilken häst vi ska ha.


Då såg jag hästen jag skulle ha och hjärtat stannade omedelbart. Det är en hopp- och galopphäst med massor av motor och turbo. Vilket betyder att man ska vara avslappnad, tydlig, inte klämma med benen och andas. Alla älskar hästen och tycker han är underbar.


Jag andades- dvs hyperventilerade, jag slet och drog för att få stopp på hästen (vilket man inte heller ska göra) klämde mig fast och var spänd som en pilbåge.


Ridläraren under hela lektionen: -Slappna av Cecilia, SLAPPNA AV! Andas!


Herregud. Så svettig jag var. Vilken katastroflektion. Jag kände mig som en nybörjare och var överlycklig när lektionen var över.


Mindre kul är att vi brukar ha samma häst i ca 4 veckor och efter hoppningen byter man häst. Det betyder att jag ska hoppa med denna där...



Kommentarer

  1. Inte behöver du gå på begravningen. Om du och din mormor inte brydde er om varandra i livet, så finns det ingen anledning att hyckla därefter. Min svärfar hade inte haft kontakt med sina syskon på sisådär 30 år innan han dog. Min svärmor oroade sig för att de inte skulle komma på begravningen. Min kommentar var: ”Om de inte brydde sig om honom medan han levde, behöver de inte dyka upp nu.”

    Min svärmor oroade sig helt utifrån perspektivet vad andra skulle tycka om inte syskonen kom. Själv struntar jag fullständigt i andras åsikter och synpunkter, oaktat det gäller mina barns beteenden, hur det ser ut i min trädgård och så vidare. Den som tycker att det är för mycket ogräs i rabatten, är välkommen att rensa.

    Så för att sammanfatta: Givetvis behöver du inte gå på din mormors begravning. Gör något trevligt med barnen under den stunden istället. Det är de levande som behöver oss; inte de döda och inte omgivningen som tycker sig ha rätt att ha åsikter. Jag ser fram emot att läsa ditt beslut som innebär att den bittra, elaka kvinnan fick gå till sin sista vila dig förutan.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Vila i frid älskade Isak

Bulimi