Vidrig helg :(

Det här är en av de värsta helgerna på länge, det är mycket som spelar in men så här på måndag morgon känner jag mig mest ledsen och mycket lycklig över att vara på jobbet.


Några scener som utspelat sig under helgen:


Lördag: Klara får värsta utbrottet i centrum, skriker och härjar. Sådär att man blir alldeles svettig och det känns som alla tittar på cirkusen kring oss.  Det slutar med att vi får bära henne skrikandes därifrån. Såhär efteråt kommer jag aldrig mer våga mig dit.


Söndag: Jag får köpa mig egna jordgubbar och en blomma då firandet (mors dag) delvis glömts bort. Alfred får ett utbrott utan dess like på lekplatsen. En skrikandes Alfred får bäras därifrån. Han skriker sen hela bilfärden hem.


Maken är ... bortkopplad? Dum i huvet..Alltså jag har inte ens ord för honom just nu. Han varken vill ta till sig eller förstå vad jag säger till honom.


På kvällen ställde jag mig i bostadskö.


I dag skrev jag ut skilsmässopapper här på jobbet som jag ska ge honom i kväll. Kanske det går upp för honom då att man är två i ett äktenskap och man måste anstränga sig? Jag orkar inte dra hela lasset själv längre. Jag är som en arbetsledare, Logistikplanerare och...




Går det att ta skilsmässa från två nästanfyraåringar också?



Kommentarer

  1. Barn får utbrott. Mina barn får utbrott, mina vänners barn får utbrott, jag ser andra svettiga föräldrar i affären vars barn har utbrott. Det är bara att lösa det och gå vidare. Jag tror att du tar detta för hårt. Ja, det är möjligt att folk tittar men oftast är det för att man känner medlidande och tacksamhet för att ens egna busfrön uppför sig precis i den sekunden.
    Jag som förälder måste lära mig vad som löser det hela, ibland är det kramar, men oftast är det avledning. Jag tycker att livet med barn och speciellt arga tvillingar handlar om att ha strategier för att undvika konflikter. Barnen är inte tacksamma och det tror jag inte man kan räkna med att de lär sig förrän de är sådär 35 år.
    Morsdag firade vi inte, tar inte det hårt alls. Jag vet att både barnen och mannen älskar mig så vad spelar en tårta och nån blomma för roll? Om det är väldigt viktigt att fira nåt sånt skulle jag säga till innan att jag ville bli firad.

    Jag vill verkligen inte vara otrevlig, men jag tycker att man har fullt upp med barnen och allt annat hamnar lite på paus. Jag tror att om man håller ut och löser det viktigaste så blir det bättre när barnen blir större. Jag brukar försöka ta ett steg tillbaka och bara njuta de få stunder när alla är glada och nöjda. Vi var och badade i helgen och alla var nöjda och glada i 2 timmar, det hände nästan aldrig. Jag njöt massor och har stoppat undan det minnet och ska ta fram det när alla bara skriker och bråkar. Håll ut :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Utbrott får mina barn men sällan offentligt, vi har varit väldigt förskonade från det. (som tur är)

      Jag brukar kunna utläsa om det är ett på gång, lösa det som är kärnan i utbrottet och har både strategier och kunskap kring detta.

      Men det tar ändå inte bort att jag inte uppskattar dessa utbrott.

      Jag brukar tänka att det är skönt att de blir arga, det betyder att de vågar och är trygga att ha det gentemot oss.

      Jag tror det är mitt problem, att älta det dåliga och glömma bort det bra.

      Jag ska försöka hålla ut, kämpa på. Men vissa dagar alltså...

      Radera
  2. Jag stressade med upp mig när dottern fick sina utbrott bland folk. Nu med barn nr 2 har man lärt sig att ta det lite lugnare. Det ger sig med tiden.Trötthet, blodsockerdipp, för mkt intryck, utvecklingsfas, mm ... Ta med vatten och mellis vart du än går och muta : ) kramar

    SvaraRadera
  3. Det hände igen. En lång kommentar bara försvann. Tack för mig i denna blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr jobbar jag inte på blogspot så jag kan inte mer än beklaga. Jag har mailat dem att kommentarerna försvinner. Så vi hoppas på bättring!

      Radera
  4. Igen. Kommentaren (lång) bara försvann. Ha ett bra liv. Jag lämnar bloggen nu.

    SvaraRadera
  5. Läser alltid din blogg men är dålig på att kommentera. Jag har tvillingar precis som du men de fyller fem år i juli. Våra barn får också utbrott, killen får mest utbrott på offentliga platser. Det roliga i ditt inlägg är att jag också är förbannad på min make eftersom jag är projektledaren i familjen och får göra all mat, all handling och städ så jag spyr nästan. I går skrev jag också ut skiljsmässopapper på jobbet och nu efter månader av tjat vill han äntligen gå till en familjeterapeut. Nu när han förstod allvaret. Beställ tid du med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heja dig, fantastiskt att ni kommer i väg. Hoppas ni får bra utbyte av terapin!

      Radera
  6. Läser alltid din blogg men är dålig på att kommentera. Jag har tvillingar precis som du men de fyller fem år i juli. Våra barn får också utbrott, killen får mest utbrott på offentliga platser. Det roliga i ditt inlägg är att jag också är förbannad på min make eftersom jag är projektledaren i familjen och får göra all mat, all handling och städ så jag spyr nästan. I går skrev jag också ut skiljsmässopapper på jobbet och nu efter månader av tjat vill han äntligen gå till en familjeterapeut. Nu när han förstod allvaret. Beställ tid du med.

    SvaraRadera
  7. Cooola ner mammsen �� Har själv en vild 3 åring som får utbrott både här och där dels av trotts, trötthet, hunger osv. Bara att ta för va det är och låta dom vara till det går över ��. Är skit jobbigt men koppla av alla som har barn vet hur det är. Som vi säger till sonen på 3 år Varva ner ��. Allt är inte perfekt och behöver inte va det.
    Va gäller gubben din så är det nog ett karl fenomen det där med att inte förstå va vi kvinnor menar, vi är nog lite för väl formulerade och invecklade för att män ska förstå. Men känner du för att sseparera så är det din ensak ��. Ta nu ett glas vin och sätt dig påpå altan när du kommer hem och låt ungarna härja och gubben stå för mat. ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som ett bra förslag :) Tack för din kommentar!

      Radera
  8. Ganska "roligt" ändå när folk säger åt dig att ta de lugnt. Varför säger ingen att din make får skärpa sig? Jag hade blivit tokig!! Sen är det självklart så att barn får utbrott men är du helt ensam i ert föräldraskap så känns ju allt värre. Hade du haft stöd av din make kanske ni kunnat skratta bort det. Nu vilar ju allt på dig och jag förstår dig!! Jag tycker du gör rätt som handlar och ställer dig i kö och skriver ut papper, du ska inte utplåna dig själv när ni är 2 vuxna som SKA hjälpas åt. Kanske skulle du vara lyckligare av att bo själv och ha en man att bli arg på? Oavsett så önskar jag dig lycka till <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men eller hur! Jag känner mig ensam, det är nog det som är jobbigast.

      Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering