Inlägg

Visar inlägg från maj, 2018

Vidrig helg :(

Det här är en av de värsta helgerna på länge, det är mycket som spelar in men så här på måndag morgon känner jag mig mest ledsen och mycket lycklig över att vara på jobbet.


Några scener som utspelat sig under helgen:


Lördag: Klara får värsta utbrottet i centrum, skriker och härjar. Sådär att man blir alldeles svettig och det känns som alla tittar på cirkusen kring oss.  Det slutar med att vi får bära henne skrikandes därifrån. Såhär efteråt kommer jag aldrig mer våga mig dit.


Söndag: Jag får köpa mig egna jordgubbar och en blomma då firandet (mors dag) delvis glömts bort. Alfred får ett utbrott utan dess like på lekplatsen. En skrikandes Alfred får bäras därifrån. Han skriker sen hela bilfärden hem.


Maken är ... bortkopplad? Dum i huvet..Alltså jag har inte ens ord för honom just nu. Han varken vill ta till sig eller förstå vad jag säger till honom.


På kvällen ställde jag mig i bostadskö.


I dag skrev jag ut skilsmässopapper här på jobbet som jag ska ge honom i kväll. Kanske det går u…

svart tand och sår i rumpan

Då har vi besökt tandläkaren, det gick över all förväntan. Förutom att Alfred talade om för en herre i permobil att -"vet du, man får inte åka motoped inne! Det är olagligt"


Det verkar som det varit ett tidigare trauma på tanden men eftersom de nya tänderna kommer så gör man inget så länge det inte är svullnad eller infektion.


Sen är Alfred återigen i en trött och något ilsken period "neeeeej, Klara nuddade mig med sin klääännning" skriks det i lite olika varianter och Alfred förvandlas till en gråtande liten fläck.


I går vid middagen blev jag till slut SÅ trött på alla att jag plockade undan middagen och deklarerade att alla nu inte får middag i dag.


De retar varandra till förbannelse "Klara tittade ut genom MITT bilfönster" -Neeeej...JOOO


och så håller de på tills jag får hjärnblödning.


****
Dagens ridpass var mycket svettigt och ansträngande så det orsakade ett stort bränn/ridsår i min rumpa. Nu kan jag inte sitta på den skinkan och det gör fasiken…

Trasig tand och total sömnbrist

Ett tag har vi sett att det är något med Alfreds tand som inte är som den ska. Så nu har vi fått en tid hos tandläkaren för att se vad som felas. Klara sa; "Alfreds tand är smutsig" vilket bäst beskriver utseendet på tanden.


Han är måttligt förtjust i tandläkaren och jag gissar de ska även röntga den, vilket kommer föranleda mer missnöje med dem.


Sist var de väldigt pedagogiska så jag hoppas att även denna gång blir en bra tandläkare.


*****
I övrigt har vi haft en riktigt fin helg, sol och värme hela helgen. Jag tror det inte har regnat på flera veckor och vi har ju helt ny gräsmatta som behöver vattnas hela tiden. Det är inte en sysselsättning jag uppskattar, blött myggigt och en odresserad spridare. Vi har endast en liten rabatt med inte så noga utvalda blommor vilket är väldigt skönt då vår förra tomt var en massa rabatter och träd. Där å andra sidan frodades mossa och ogräs så man behövde inte vara så noga med vattningen.


Natten som varit har varit allt annat än fanta…

Försvunnen mens och planlösning

Vi har aldrig haft en övervåning och tyckt det varit toppen...Till värmen kom för 10 dagar sen. Det är typ 100 grader där uppe trots vädringar, persienner och markiser i vissa rum.


Vi har långa och smala fönster och har inga alternativ än att specialbeställa persienner, så just nu kan vi bara ta några i månaden för de kostar 1000 kr inkl montering.Styck..Markiser ska vi inte tala om..


Vi har mörkläggningsgardiner i hela övervåningen men katten Greta vill gärna sitta och kika ut genom fönstret och "drar" upp dem så det blir fullt solsken..


Men i morgon ska det i alla fall bli svalare men soligt. Vi har haft omkring 28 grader i skuggan på dagarna.. När jag smörjer in barnen med solskydd- doften solen och värmen gör att det känns som jag befinner mig utomlands. Det är verkligen magiskt.


****
Mensen kom till slut, över en månad sen. Långdragen och skvättig med mycket mensvärk. Jag är fortfarande övertygad om att klimakteriet är antågande.


Jag har lite åldernoja.
40+
 klimakte…

fantastisk helg och astma

Helgen har varit solig och rent av fantastisk! Glada barn och glada föräldrar, strålande sol och 27 grader! Barnen har varit fantasiska, goa och supermysiga. Massa kärlek och mys. Vi bor underbart med närhet till natur och djur.


Hela Alfreds dagar går ut på att få cykla, han har ju fått ny cykel med trampor utan stödhjul, och anser att det är det roligaste som finns. Vi har cyklat miltals och han verkar ha hur mkt ork som helst!


Klara är fortfarande inte imponerad utan använder hellre sin balanscykel.


Alfred har varit förkyld och som alltid får han förkylningsastma. Men i går slog det mig att det nog inte är förkylning utan snarare allergi. Och denna astma! Som tagen från hel....etet och det piper, rosslar, väser och hostas. Trots full medicinering så släpper det knappt. Så jag måste ringa en doktor för kontroll om det inte lättar snart.


Jag däremot som också är pollenallergisk känner inte av någonting. Lite kli i ögat ibland men inte värre än så. Märkligt.











Att lära sig saker och för tjock

Det har verkligen varit en upp- och nerhelg. Det här med att sova på morgonen, inte väcka varandra och inte härja på nätterna verkar vara ett kapitel som mina barn har missat.


Alfred har varit rätt arg och trött i helgen. Det sprider sig som ringar på vattnet i familjen. Det hela blir ju inte bättre av att han är som en virvelvind och blir fysiskt trött. För det är oftast det som gör honom arg; hunger och trötthet. När han i bland säger; "jag ska vara snäll i dag" så hugger det i hjärtat på mig och jag svarar "du är alltid snäll men i bland kanske dina handlingar är mindre bra", vi försöker även prata om vad som händer och konsekvenser av en handlande.


Han är överlycklig över att ha lärt sig att cykla och vill helst sova med cykeln i sängen, Klara är lite tvärtom, hon är arg på cykeln då Alfred lärt sig och cykla och inte hon.


Vi pratar om att man måste öva för att lära sig, att det tar tid och man kan inte på en gång. Men jag förstår verkligen hennes frustration…

Viktiga händelser och mindre kärlek

Helgen har varit fantastisk, sömnlös och mysig. framförallt har den gått fort!


Barnen har mestadels varit fantastiska även om de ger oss grått hår. vi försöker sära på dem den del så de får lite egentid med oss föräldrar. I lördags var jag och Klara på hopptävling, hon tyckte det var otroligt spännande i typ 10 minuter. Hahha :-)


I söndags hade jag ridning och barnen var och tittade på en stund. Efteråt fick de hjälpa mig att göra i ordning hästen.


Helgens höjdpunkt var att vi köpte de nya cyklar med trampor, innan hade de springcyklar. Jag beslutade att vi inte skulle ha stödhjul utan endast en föräldrastång.


Alfred kämpade en stund och plötsligt cyklade han i väg själv! Stången fick vi skruva bort. Klara däremot var lite rädd men mest frustrerad över att Alfred kunde cykla själv men inte hon.


****
Däremot så känner jag mig så trött och arg på maken. Från att han varit min medelpunkt är jag mest irriterad på honom. Så har det varit sen barnen kom, jag hittar inte tillbaka till kär…

Hästar, hästar

I söndags hade jag WE-ridning, i går min vanliga ridning och idag min vanliga ridning idag.


Vi tränar avancerade galoppfattningar, markarbeten och i dag är det hoppning. Ju mer jag rider desto mer förstår jag hur lite jag kan.




På fredag och lördag har jag anmält mig på ridläger med fokus på sits och dressyr.


Så roligt och jag överlycklig i stallet, omvärlden försvinner och det finns bara jag, hästen och stallvärlden.


EDIT: Till vår hjälp har jag fått kontakt med en barnvakt som kommer och ger maken ett handtag under lördagen. Hon är en gymnasieungdom som har varit hos oss några gånger. Barnen gillar henne och vi får lite tid för andra saker (som hästar) Maken ska förhoppningsvis få upp rullgardiner i barnens rum för denna sol alltså....