Påsk och pappaproblem

Vi har haft en väldigt fin påsk. Det måste jag poängtera innan jag börjar gnälla.Sen är det ju väldigt märkligt att jag alltid kommer ihåg det som inte är bra snarare än det som är bra.


Modig som jag var prövde jag en ny frisör. Jag ser ut som en tomte. Alltså. Hon klippte upp min page så nu står håret ut år alla håll. Luggen är för kort..Suck.


Men i fredags var vi på knattebio för första gången, vi såg spöket laban och var ensamma i hela salongen. Och tur var väl det för det börjar krypa i deras ben efter ens stund. Sen var vi på Ikea och köpte ännu mörkare mörkläggningsgardiner.


I lördags var vi på barn/familjekalas hos min kompis som har tvillingar på 3 år, en 9 mån och en 4 åring. det var så himla roligt och mysigt och jag avundas som alltid de som har stora familjer.


I söndags var en vanlig hemmadag med undantaget att jag var till en kompis som precis är klar nagelfixare (eller vad det ny heter) och till elevpris har jag nu rosa fina glittrande naglar. Inte helt perfekta men jag är så nöjd trots ovanan att ha långa naglar. (i går kväll var det måttligt roligt när jag inte fick in öronpropparna pga av de långa naglarna) Jag tog hämtmat med mig hem, barnen hade önskat sushi. Alfred tappade all mat på hela golvet...Ja, ni fattar...


I går var vi på naturhistoriska och Cosmonova. En riktig succé. Sen fick jag den briljanta idén att hälsa på min pappa (om ni minns har han inte alla indianer i kanoten, ogillar barn, dricker) för han hade fått överta en fransk bulldog, som är 1 år gammal (Jag älskar djur)


Det började med att jag slog bagageluckan i huvudet på Klara, som ble arg och olycklig och sedan var det liksom kört. Hunden var minst sagt överglad och hoppade som ett popcorn, välte barnen, släppte bajspluttar. Barnen blev hysteriska, pappa upprörd över barnen, jag superstressad över hela situationen (jag behöver verkligen arbeta med det här med pappagrejen), ville att barnen skulle hålla sig lugna, någorlunda i alla fall, för att visa mina fina väluppfostrade barn (!?), att jag har kontroll.


Kort och gott det blev en cirkus, ju mer cirkus desto mer upphetsad hund.


Efter  typ 15 minuter skickade jag ut Klara i trapphuset, sen maken och Alfred och sa hejdå. genomsvettig, upprörd och arg på mig själv. Det är ju inte oss det är fel på! Varför får pappa mig att känna att det är oss det är fel på??


Sen fortsatte kaoset hemma. Gissningsvis mitt fel...Min ångest som tog över.


Pappa ringde sen och undrade..Behövde barnen sova? Varför var de så arga?


Gode gud.


Idag är det arbete, tack och lov. 5 dagars ledigt med barnen gör mig nervsvag..





Kommentarer

  1. Jag tycker alltid mina barn skriker högst och lever rövare var man än är :) medan andras ungar är som små änglar.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vila i frid älskade Isak

Juldagen

Bulimi