Konferens, operation och hästar
Okey, jag måste erkänna att jag oroar mig fortfarande inför hoppningen. Typ- jag kommer och dö alternativt ha hjärtklappning en hel lektion.
Denna gång så ska det vara 4 hinder jämt fördelade över hela huset, det betyder man ska hålla jämn fart, stå i lätt sits, ha rätt avstånd till hindren och hästen får inte galoppera för fort eller för sakta.
I verkligen, eller min verklighet ;), så svajar jag som en flaggstång i lätt sits vilket gör hästen ostabil och snubblig, antingen gasar på och rider för fort eller så går det sakta och hästen måste ta jätteskutt över hinder alternativt så är vi som en bandtraktor.
Ni förstår...Min hjärna går på högvarv. Och nej, hoppning ingår i utbildningen och att avstå går bort. Min ridlärare och alla elever tycker hoppning är askul och jag är typ den enda som har dödsångest. Jag tycker det är kul i bland, när jag känner mig trygg med hästen.
Denna gång ska ju jag ha den nya hästen som är som en ferrari, jag vet att hästen älskar att hoppa vilket gör det ännu värre. Då känns det som jag har noll kontroll.
Hoppningen är först på torsdag..hahah:-) Vafan.
På onsdag har vi markarbete vilket jag tycker är superkul. jag brukar alltid oroa mig för hoppning, men efter soptunnekatastrofen är det en miljon gånger värre.
****
På fredag är det dags för operation för Alfred. Halsmandlar, öron och näskörtlar ryker. Vi har bunkrat med drickyoghurt, glass och klämmisar.
För det känner jag mig inte så orolig, märkligt nog. (men hoppningen däremot?!) men lite fundersam över hur det går.
****
I morgon åker jag på konferens över natten, det ser jag fram emot. God mat, hotellfrukost och en alldeles egen säng. Lycka!
*****
I övrigt har vi noll snö..Eller lite fjun på marken. Vi försökte åka pulka i går men det går ju knappt, barnen är väldigt olyckliga över snöbristen.
Och norr om Dalälven har de 2 meter. Det är väldigt snedfördelat måste jag säga.
Denna gång så ska det vara 4 hinder jämt fördelade över hela huset, det betyder man ska hålla jämn fart, stå i lätt sits, ha rätt avstånd till hindren och hästen får inte galoppera för fort eller för sakta.
I verkligen, eller min verklighet ;), så svajar jag som en flaggstång i lätt sits vilket gör hästen ostabil och snubblig, antingen gasar på och rider för fort eller så går det sakta och hästen måste ta jätteskutt över hinder alternativt så är vi som en bandtraktor.
Ni förstår...Min hjärna går på högvarv. Och nej, hoppning ingår i utbildningen och att avstå går bort. Min ridlärare och alla elever tycker hoppning är askul och jag är typ den enda som har dödsångest. Jag tycker det är kul i bland, när jag känner mig trygg med hästen.
Denna gång ska ju jag ha den nya hästen som är som en ferrari, jag vet att hästen älskar att hoppa vilket gör det ännu värre. Då känns det som jag har noll kontroll.
Hoppningen är först på torsdag..hahah:-) Vafan.
På onsdag har vi markarbete vilket jag tycker är superkul. jag brukar alltid oroa mig för hoppning, men efter soptunnekatastrofen är det en miljon gånger värre.
****
På fredag är det dags för operation för Alfred. Halsmandlar, öron och näskörtlar ryker. Vi har bunkrat med drickyoghurt, glass och klämmisar.
För det känner jag mig inte så orolig, märkligt nog. (men hoppningen däremot?!) men lite fundersam över hur det går.
****
I morgon åker jag på konferens över natten, det ser jag fram emot. God mat, hotellfrukost och en alldeles egen säng. Lycka!
*****
I övrigt har vi noll snö..Eller lite fjun på marken. Vi försökte åka pulka i går men det går ju knappt, barnen är väldigt olyckliga över snöbristen.
Och norr om Dalälven har de 2 meter. Det är väldigt snedfördelat måste jag säga.
Kommentarer
Skicka en kommentar