Bulimi

Jag vet att jag har haft ätstörningar länge, hela mitt liv. Mycket pga min mamma som alltid talat om att jag är tjock, ful och fet och jämfört mig med min smala syster. Sen blev jag mobbad i skolan och matångest har jag alltid haft.


Jag har nog tänkt att det är en del av mig och mitt sätt att tänka kring mat. Jag är helt fixerad vad jag äter och inte, att jag är tjock, vad jag ska ha på mig så jag ser mindre tjock ut, jag har aldrig vågat gå in i finare affärer för jag är rädd att de tycker jag är tjock och inte kan ha kläder. Jag har enorm skuld och matångest över vad jag äter. Hetsäter gärna och håller på förgås av ångest sen.


På några år har jag gått ner ca 37 kg men sen förra året har jag gått upp 7 kg igen. Jag har ca 10 kg kvar till normal vikt. Eller som jag vill väga. Jag har aldrig varit så "lycklig" som när jag förra året nådde normalvikt och normal BMI. Skuld och ångest har jag haft ändå, jämt, över allt jag äter.


Allt handlar om min vikt. Hela mina dagar.


Häromveckan slog det mig- att det jag tänker och gör kanske har ett namn?!


Bullemi tänkte jag. Men efter lite Google heter det ju bulimi. Jag uppfyller alla kriterier utom att jag inte kräks eller använder laxermedel. Eller tränar stenhårt.


Läskigt.


Vad gör jag nu?











Kommentarer

  1. "Allt handlar om min vikt. Hela mina dagar." Nej, där tror jag att du har fel. Du oroar dig förvisso onormalt mycket alla dagar (om man får tro bloggen) men du tänker på massor med andra saker än din vikt. Du tänker på dina barn, på ridningen, på ditt hem, ditt jobb och så vidare. Du är inte bulimiker och allt handlar inte om din vikt. Däremot tror jag att du har något annat problem som gör dig konflikträdd, onormalt oroad över vad andra människor skall tänka och tycka om dig och din familj, samtidigt som du inte förstår att inte alla tänker som du (apropå att inte bjuda gästande barn till bords). Jag skulle säga (och avsikten är INTE att vara elak) att du inte är helt vuxen i ditt tänkande på vissa områden. Men du lider inte av bulimi (eller anorexi) och du tänker på många andra saker än din vikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag tror du har fått saker lite om bakfoten. Jag är inte särskilt detaljerad i mitt skrivande, utan mer spontant det jag har på hjärtat just nu. Avancerade uppsatser är inget jag hinner med. Jag kan förstå att det kan uppfattas som enkelt men det speglar på intet sätt min vardag och dagarna som förlöper. Mer än inblick i små saker i livet. Så jag är mäkta imponerad att du på denna korta inblick har skaffat dig en så pass avancerad uppfattning av mig.

      Radera
  2. En ätstörning är väll inte omöjlig. Låter dock mer som hetsätningsstöring alternativt ätstörning UNS (en generell diagnos). Ditt övriga tänkande kommer från GAD antar jag? Känner igen ångesten och oron. Du gör det fantastiskt bra som hanterar ångesten och möter den så ofta som du gör ❤️ Ätstörningar med hetsätningarna hanteras bäst med KBT är min erfarenhet. Du har iof gått i KBT men det var väll inriktat på GAD? Ibland behöver man gå tillbaka och göra det med en lite ny inriktning, för ingen orkar ta allt på en gång. Så mitt råd är att ta kontakt med den instans som hjälpte dig med KBT förra gången och höra vid dom säger ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så tänker jag med, jag har dock inte skrivit så detaljerat om min matproblematik, men ska försöka författa det när tid ges.

      Jag ska undersöka min möjligheter kring detta mer, tack för tips.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Vidrig helg :(

Viktiga händelser och mindre kärlek

Åter arbete och dålig förskola